9 oktober 2023

Idag har jag fått påminna mig både en och två gånger om att jag är trött.

När hjärtat känts tungt och krafterna otillräckliga har jag sagt det. 

”Du är trött Veronika. Imorgon känns det bättre”.

Imorgon känns det säkert bättre även om jag har god skäl till både ledsenhet och trötthet. Helgen bjöd på vila men också på nattliga rundor och stress av orimlig natur. 

Jag känner mig fast i onda spiraler både hemmavid och på arbetet och saker går inte alltid bara lösa även om min teflonhjärna tycker det. Men jag gör det jag kan så bra jag kan. Som vanligt.

7 oktober 2023

Jag älskar att ha stora barn. De lär mig så mycket! 

Theo hjälper mig med filmer och serier med utvald precision kring just mitt tycke och smak och Liv är min största supporter och lärare när det kommer till skönhet och skin care. Vad är detta? säger jag. Det är för ansiktsmassage, säger hon. Ska vi inte köpa den här? säger jag. Nej inte det märket mamma men det här är bra och inte så dyrt. 

GULD!!!

Theo har nu fått mig att förstå att jag ska se Big Little Lies. Jag gruffar lite. Hinner inte tycker jag. Min 14-åring påtalar för mig att det är mer givande med en serie än att scrolla på mobilen. 

Och sen när jag hörde låten från ledmotivet som va riktigt bra och mindes något jag hört om att en lättklädd Alexander Skarsgård är med kände jag att det kan jag väl för fan unna mig. SÅ kul är det ju liksom inte just nu.

5 oktober 2023

Idag hände något som inte hänt mig på flera år.

Jag var nämligen utvilad!!

Jag har sovit sååå bra i flera nätter utan vare sig atarax, öronproppar eller nån timmes scrollande mitt i natten och idag har jag känt av effekten av detta. Så SJUKT vad jag varit pigg och fokuserad! Fattat lite mer genomtänkta beslut. Vågar vara lite mer tydlig i mina patientsamtal. Haft fyra besök och ändå haft ork kvar när jag kom hem. Otroligt.

”Det är ingen fara med sömnbrist” brukar jag ofta säga. ”Kroppen klarar mer än vi tror”. ”Vi tar igen det”. Osv. Allt för att inte spä på onödig oro för sömn. Och det är sant att vi är tåliga! Men idag när jag fick en inblick i motsatsen insåg jag också vad den dåliga sömnen kostar. Det hade jag sedan länge glömt.

onsdag 4 oktober 2023

Liv pussar mig hej då på munnen och jag känner hennes klistriga lipgloss på mina läppar en lång stund efter. Det klibbar och luktar sött. 

Jag inser att tiden är till låns och att de håller på att växa ifrån mig. 

Kanske är det därför jag utåt sett verkar befinna mig o någon slags existentiell kris där jag ägnar tisdagen åt klangmeditation och onsdagen åt att prata om Jesus? 

Fast själv upplever jag inte just det som något bekymmer.

söndag 1 oktober 2023

Jag önskar att varje helg kunde se ut som denna. 

En lördag med ultimat påfyllning i huvudet och i samtalsämnen med ens bättre hälft. Jag skrev ner så många idéer, citat och inspiration och vi pratade så mycket att J sen dess skrattat åt alla mina skämt. Och då förstår ju alla som vet hur okul jag är hur uppåt han var. 

Sen en söndag med ultimat påfyllning för kroppen med trädgårdsarbete och rens i soligt höstväder.

Vi googlade på vägen hem vad det kunde tänkas finnas för intellektuell stimulans i närområdet då en gång om året är lite glest. (Tänk Kvartals veckopanel för livepublik, en pjäs baserad på en bok av Liv Strömqvist eller ett samtal mellan olika klimatforskare).

Det första som kom upp var bön, tätt följt av cykelutflykt. Men jag letar kanske dåligt. 

torsdag den 28/9 2023

Jag hamnade bakom en bil med registreringsnumret ”KUK”på vägen till jobbet och såg det som min plikt att följa efter. Vid parkeringen vid muséet skildes vi åt. 

Jag letar tecken.

Oklart vad just detta skulle kunna tänkas betyda. 

onsdag 27/9 2023

Lämnade hunden. På rätt plats och dag idag till skillnad från igår. ”Du behöver semester Veronika” skrek mamma efter mig när jag hastade vidare för att åka rätt. 

Det är mycket nu. Men det är till viss del självförvållat. Därför anser jag det lite fel att ta semester, behöver de dagarna till sjukhusbesök och framtida firanden och julstök och dessutom vet jag inte vart tusan jag ska göra av alla patienter om jag inte är där. 

Jag har bittrat ihop nu. Sa till mina kollegor att jag blivit lika primärvårdsstörd som dem och blev förvånad när de tog illa upp. Jag tror alltid att alla andra tänker som jag men det är, ärligt talat, inte så ofta de gör det. 

Jag har huvudvärk.

Jag har en diffus känsla av att vara utnyttjad. 

Jag skickar en rolig film-meme till sonen och skrattar själv högt. Det är jag iallafall bra på.