vuxenheten och dess tråkiga bihang - en utvärdering vid 40-isch

Det började ganska oförargligt, de där första visdomarna på egen hand. Hur en byter en propp. Hur en rengör en tvättmaskin och plockar bort luddet i torktumlaren i den offentliga tvättstugan. Hur hamrandet med en större sten ledde till insikten att en måste äga de mest basala verktygen och i julklapp det året fick jag en rejäl verktygslåda. Sjukt bra present tycker jag fortfarande! Jag lärde mig att rensa avlopp och att frosta av frysen. Att ostyriga sladdar kan sättas fast i väggen med en specifik sorts spik, hur en skarvar en lampsladd och hur en använder en brandfilt. Om hemförsäkringar och hur en skriver kontrakt på en lägenhet. Att en behöver uppmärksamma detaljerna runt andrahandsuthyrningar lite extra eftersom det kan bli en jobbig i historia när du står där dyngsur i en vattenläcka och du varken har numret till jouren eller kan visa upp ett godkänt bevis på att du får bo där. 

Jag lärde mig hur en gör ägarbyte på en bil och hur en byter däck eftersom det var på den tiden jag trodde jag var tvungen att göra sådant själv som den sanna Vetlandabo jag är. Hur en gör när bilen pajar mitt på vägen (en har då t.ex. en varningstriangel så en inte behöver låna en av sina medtrafikanter och be sina föräldrar åka och lämna den dagen efter i ett villakvarter i Eksjö). Hur en går tillväga för att bli bärgad på obekväma arbetstider (för det är alltid just då en behöver bli bärgad). Jag fick lära mig hur en tar banklån och börjar pensionsspara. Hur en väljer försäkringar och fackförbund. 

Med barnen kom andra behov. Hur matchar en vagn med bil så den får plats i bagaget? Hur bedömer en säkerheten hos en bilbarnstol? Hur stänger en av airbagen vid passagerarsätet? Och så småningom, hur en stänger av sina öron så en inte behöver höra 78 000 olika råd och åsikter om sådant som rör barnsäkerhet. 

Jag började erfara vad kyla kan göra med bilar. Hur en kan behöva frakta in både sig själv och små barn genom bagaget för att dörrarna inte går att öppna utifrån. Jag har lärt mig att alltid ha en burk 5-56 och ett bilbatteri hemma för en vet aldrig. Jag har lärt mig att använda startkablar (svart är minus, rött är plus, minus ska till minus och plus till plus), i perioder var och varannan dag.

När vi köpte hus blev allt plötsligt mer komplicerat. Det räckte inte med att byta en propp för att propparna gick igen och igen och till slut hade vi utvecklat ett system att om vi skulle dammsuga på övervåningen var vi tvungna att stänga av all annan elektronik på hela nedervåningen förutom kylen. När vi tröttnade på detta system fick jag erfara ytterligare något helt nytt; hantverkare. Jag tvingades lära mig vad en offert är. Vilken stor skillnad det kan vara på utförare och deras bedömningar. Hur en kan behöva ringa och tjata och vara otrevlig för att få det en tycker sig ha kommit överens om. Jag lärde mig måla tak och vävtapet och när jag ser kända bloggare göra det på ett par dagar brukar jag begrunda att det för oss tog flera månader. Jag lärde mig om uppvärmning av hus och vad som är mest förmånligt under vissa förutsättningar. Jag kände väldigt starkt att jag absolut inte ville lära mig ett dugg till om vare sig detta, att kitta fönster eller byta ruttna bräder vilket är ett problem när en äger ett hus från 70-talet. När den psykiska ohälsan på riktigt gjorde entré i vårt liv övergav vi huset och behovet av att lära sig mer om amorteringar och räntor, takbyte, renoveringar, värdeökningar och att borra i kakel försvann och har faktiskt aldrig kommit tillbaka. Halleluja!   

Men att lära sig nya tråkiga och oombedda saker tar inte slut för det. Jag har lärt mig hur en rengör mattor och att hundkiss orsakar mörka fläckar på trägolv vilket endast kan åtgärdas med sandpapper och lack. Jag har lärt mig hur en åtgärdar grönt hår men har ännu inte vågat testa. Jag vet hur en pelletspanna fungerar och att en måste lufta element. De senaste veckorna har jag även fått erfara hur en gör en skadeanmälan på bilen pga. krock med liten hare och hur en bemöter en chockad och nybliven körkortsägare som precis skrapat upp en annan del på ens nya bil. 

Sen har livet även lärt mig om vårdgarantin, skollagen, åtgärdsprogram, vårdplaner och hur en överklagar beslutet om att ens barn inte längre ska få ha kvar sin assistent men det är ett helt annat inlägg.