Efter den här hysteriska delningen av Jonas Hassan Khemiris Bästa Beatrice (som jag oxå delade) kan jag inte låta bli att komma med viss självkritik. Jag kan inte hjälpa det. Men det är något lite fånigt med hur vi i den vita medelklassen(?) tycker att vi gör en god sak genom att dela texter om vitas fördomar om invandrare på sociala medier.
Till våra andra vita medelklassvänner.
För allvarligt talat, hur välintegrerade är vi egentligen själva med våra nya landsmän? Hur fördomsfria är vi? Hur många av oss valde att bo kvar i Brickebacken för den härliga möjligheten att lära känna fler vänner med en helt annan historia än vår egen? Hur många av oss söker i första hand kontakt med kvinnan i slöja i ett rum fyllt av nya människor? Hur många av oss får snarare en liten känsla i kroppen av att hon nog är förtryckt, åtminstone litegrann? Hur många av oss utgår från att det måste vara polisen som agerat fördomsfullt och gjort fel när denne stoppat ett gäng 14-åriga invandrarkillar med uppdragna hoods och attityd? Förhoppningsvis fler nu.
- Sluta bjuda in healande Ufo-Bengt till era religionspass! säger jag till J. Bjud in en muslim eller en pingstvän istället, tänk vad många fördomar ni skulle kunna ta död på!
Men vem hjälper mig med mina egna fördomar? Eller är dåliga fördomar enbart förunnade unga vuxna?
Knappast.
Det är lätt att dela en text från en vältalig författare. En "lyckad blatte". Men vad gör det för skillnad i förlängningen? Ger det mig fler flerspråkiga vänner på facebook?
Knappast.
Nä det som händer är att det blir debatt på P1, kanalen för andra vita medelklassmänniskor.
Men visst, jag är alltid cynisk, det är mitt största handikapp. Kanske kan denna glimt av någon annans liv och bemötande uttryckt med en perfekt blandning av känsla och fin meningsuppbyggnad skapa någon slags förståelse och ilska och lust till förändring hos den stora vita massan? Synd bara att vi inte kan få denna förståelse genom att dela upplevelser med personer som faktiskt finns i vårt eget nätverk.
2 kommentarer:
Förstår hur du känner och det är väl lite så jag känner också, Hassen Khemiri har både språk och plattform som få andra har. Därför gillade jag hashtaggen BastaBeatrice på twitter, för just historierna som måste fram från dem som inte har språk och plattform.
Sen vet jag inte om det är jag som har levt i en bubbla, men jag tyckte verkligen att Hassen Khemiri satte fingret på något på ett sätt jag inte hade stött på tidigare.
Vad gäller våra erfarenheter av andra kulturer är ju Vetlanda sjukt homogent och tämligen kritvitt. Och däri bottnar kanske en hel del av fördomarna, för att man inte möter så många från andra kulturer. Och se på tidningen jag jobbar på, vilkas verklighet är det som dominerar? Där har vi en hel del att jobba med.
En tanke: Vetlanda skulle må bra av fler personer från andra kulturer. (Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.)
Visst skulle det vara bra men jag är rädd att det inte är där problemet ligger, iaf inte för mig, eftersom jag hade ett precis lika homogent umgänge när jag bodde i Stockholm och i Örebro, detta trots att jag bott i invandrartäta områden där. Och ser jag till mina vänner i storstäder är det likadant m dem. Så jag tror det krävs något annat oxå hos mig själv. Beträffande arbete har du skrämmande rätt. Jag försöker komma på en enda människa med invandrarbakgrund inom socialtjänstens familjesektion i Vetlanda och det är ungefär så många jag kommer på - en...
Skicka en kommentar