vinden har vänt eller lite julhat bara

Det var väl roligt de första två åren. Att människor började sätta ord på och problematisera att solidaritet alltid har en prislapp. Att grupp alltid står mot grupp. Vi behövde det efter flyktingvågen 2015 eftersom ganska många av oss såg konsekvenserna i våra egna arbeten och liv. Det var det enda intellektuellt hederliga.

Men nu ska jag avslöja något för alla er där ute: 2019 är det inte längre särskilt intellektuellt att böla om flyktingvågen 2015. Snarare tvärtom. Och ni har fått en så lång illaluktande svans av människor som säger precis vad som helst i landet där de hävdar att de inte får det (https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/0nJLOg/jag-ar-lillfittan-som-ska-sta-till-svars)

Jag är SÅ trött på att läsa den 100:e krönikan av Teodoresco med rubriken ”sluta brunsmeta... (insert valfritt aktuellt fenomen) som alla egentligen handlar om att Sverigedemokraterna hade rätt hela tiden. Trött på att se Sanandaji rabbla upp alla brott som hänt det senaste dygnet vars enda syfte är att vi ska bli rädda och förstå vilket jävla skitland vi bor i. Trött på de som ska sitta i varenda debatt, gällande varenda ämne, och skylla alla problem på flyktingvågen 2015. Jag är trött på att Lamotte ska åka ut och visa upp problemen i förorten och att ni förväntar er att jag, bara för att jag värnar yttrandefrihet, ska tycka det är bra att mina skattepengar ska gå till hans polisbeskydd för att han ska göra en SÅ billig poäng 2019. Särskilt när det enda journalister gör är att åka ut till förorterna (den typen av media konsumerar dock inte Lamotte och hans gelikar eftersom det är kommunistisk propaganda (källa Ganman & Flam, 2019)).

Jag som konsumerar en ansenlig mängd paneler och nyhetsprogram varje vecka, som är en VAN mediekonsument med INTRESSE för samhällsfrågor, får idag anstränga mig för att genom idiotbruset höra kloka saker. Jag får anstränga mig för att höra människor som är intresserade av utveckling. Men ibland hörs det. Till exempel om de samordnade insatserna, främst satsningar på skolan och relationsbyggande av polisen, som börjat få resultat på kriminaliteten och upplevelsen av trygghet i Malmö (https://malmo.se/Fakta-och-statistik/Trygghet--sakerhet.html; https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2019/december/resultat-trygghetsmatning-2019---lokalpolisomrade-malmo/)

Att utvecklingen sett likadan ut i Sveriges två största städer uppmärksammades av P1 senast idag (https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1434129?programid=1637).

Notera att detta inte är frukten av människor som idag skriker högst på twitter, ritar skämtsamma diagram över hur dumma i huvudet ministrar är eller som bölar om att de vill ha en ursäkt av sossarna för 2015. Utan ett resultat av människor som är beredda att ta i och tänka om för att se en förändring. Poliser som implementerar nya modeller och jobbar hårt istället för att starta hatkonton mot invandrare på Facebook (ni vet såna som man inte får starta i det här jävla landet). Politiker som varit tvungna att hitta vägen fram från 2015 och som varit tvungna att sätta sig in i komplexa frågor på riktigt. Människor som fortfarande använder sin tankeverksamhet istället för att svara ”strängare straff” på varenda jävla fråga som rör välfärden. Det är ni som är värda att lyssna på 2019, inte de som ägnar sig åt den enklaste formen av påverkan: skräckpropaganda. Motsatsen till intellektuell debatt. Det är egentligen ganska sorgligt hur fort människor som en gång hade något vettigt att säga kan sjunka. Bli trötta och upprepande, som karikatyrer av sig själva. Nu är det snart 2020, move the fuck on.