lördag 21 december 2019

att vara jävligt flexibel

Igår tog läggningen 4 timmar. Det är nog det svåraste ändå, när jag måste vara skärpt, lugn, påhittig och framförallt vaken på nattetid när jag själv är trött. Vara den trygga famnen när jag själv är orolig. Vara den starke när jag i mina barns ögon ser rädsla eller panik.

Men sen går tiden och de både somnar och vaknar när den nya dagen gryr, och då ser jag något helt annat. Den självklara livslusten som finns hos barn, ett ”godmorgon mamma” och en puss. Natten är borta och glömd och jag kan andas ut och känna att jag gjorde ett bra jobb. Att leva med sjukdomar påverkar förstås men jag vill att det ska påverka dem så lite det bara går. Inatt kände jag att jag lyckades.

Prislappen står jag själv för då jag inser att det mesta som var tänkt att hända den här dagen behöver planeras om till förmån för huvudvärk och sänkta krav. Det ser ut som en bomb men det gör åtminstone det i ett kök med julgardiner. Vi klädde granen igår även om vi får köpa resterande paket att ha därunder på Biltema och Maxi vars öppettider harmonierar bäst med det här livet. Det är åtminstone helg vilket innebär att jag inte behöver pussla med min arbetstid och möblera om samtal för att min hjärna inte fungerar efter en sådan natt. (Jag har testat att ha samtal med den hjärnan, fungerar sådär).

Klockan är 12 och jag sväljer ner mina alvedon med kaffe. Barnen leker på ovanvåningen, pratar, grejar och skrattar. Theo väntar på att jag ska läsa hans serietidning som han är mäkta stolt över. Det blir väl jul ändå, om än en lite ovanlig sådan. Om jag får bestämma ska jag pussla, läsa en GW-deckare och äta lakritskolor. Och jag ska tänka att jag är en duktig mamma som kämpar på och gör mitt bästa. Och ibland gör jag kanske lite dåliga prioriteringar, och för all del planeringar för jag har insett att vissa svårigheter hos barnen har jag även själv, men det får vara tillräckligt bra. På nyår ska vi smälta bivax och spå om framtiden och jag kommer ta chansen att tolka allt till vår fördel. ”Nämen titta, är det inte en ångestbehandling på BUP som framträder där? Det är väldigt likt! Och där har vi ju en klockren hel natts sömn! Jösses, 2020, du ser ut att bli ett bra år!”

1 kommentar:

Lotta sa...

Det viktigaste är att man är tillsammans vid jul. Inget annat. Jag blir tokig på all stress och press som folk känner. Det är så hemskt att det ska behöva vara så. Hoppas att ni kan få en lugn och härlig jul tillsammans ni fyra (fem), för det förtjänar ni verkligen. Tusen kramar ❤️❤️❤️❤️