historien om mattan

I samband med att vi köpte hund köpte jag också en ny matta. Den var vrålsnygg, vad jag alltid velat unna mig samt på rea. Dessvärre glömde jag bort att vi köpt hund. När Tindra kissat på den ca 34 ggr gav jag upp rengöring och tog bort den. Därefter låg den och stank i källaren i 2 månader. 

Efter viss efterforskning har jag nu testat såpa, högtryckstvätt och ättiksvatten och det enda som hänt är att mattan stinker värre än nånsin. Det luktar stall i hela källaren och jag kommer vara tvungen att tvätta om samtliga kläder i tvättstugan samt slänga mattan. Jag har, med min extremt begränsade tid, lagt så jävla många timmar på den där äckliga mattan.

Jag har 17000 såna här historier. I början trodde jag att alla hade dem men att folk var för pryda och torra för att dela med sig. Nu vet jag att så inte är fallet. Det handlar snarare om någon slags (o)förmåga kombinerat med otur. Fast den senaste tiden har jag börjat på en ny tes, nämligen Gud. För vad är de senaste åren av mitt liv om inte en enda stor röra av prövningar som skulle få vem som helst att tippa över kanten. Varför skulle en människa utsättas för allt sånt på en gång om det inte vore nåt slags test? Dessutom kantat med bilar med värsta tänkbara fel som är för dyra att laga så jag får åka runt utan att kunna svänga samt en livmoder som tvingar mig att göra fem besök hos barnmorskor och läkare för att ens kunna få in en spiral. När jag ska semestra blir jag bärgad eller magsjuk. När jag ska åtgärda en enkel tandvärk får jag dra ut hela jävla tandhelvetet och gå runt med ett hål i munnen och skölja så det inte fastnar matbitar som börjar stinka för det är sådär fräscht när man jobbar med samtalsbehandling. Det finns ingen logik. Det måste vara Gud. Vad vill du? tänker jag. Vad fan är det med dig? Tänker du krama ur sista droppen livsglädje så jag till slut inte har något val än att lägga mig i någon annans armar? 

- Jag ska bära ut mattan till garaget och sen ska jag sätta mig och pissa på den! säger jag argt till Jonas. Men det gör jag inte. För jag är så förbannat redig och klarar säkert ett par tusen incidenter till. Någon ska ju också vara det tokiga exemplet som normala människor kan jämföra sig med. Varsågoda för världens sämsta freakshow!