facebookad

Facebook är så jäkla genialiska. De spelar verkligen på kombinationen människors förmåga att snabbt anpassa sig till nya saker/skaffa nya rutiner och nutidsmänniskans stora bekräftelsebehov. Är det bara jag som exempelvis börjat tänka i termer av gilla? Så tänker jag ofta när jag läser ett sms, en tidningsartikel, eller som häromsistens, googles logga för dagen. Vart är gillaknappen? tänker jag. Och jag som länge betecknat människor som slängt sig med begreppet lol som ärkenördar! (Men sedan såklart kommit fram till att jag aldrig skulle kunna dissa någon för sin nördighet. Herregud, jag dansade till "Dansa med vindarna" i helgen!).

Och jag tycker det är riktigt upplyftande när någon kommenterar min status eller något kort eller något annat jag lämnat efter mig i digitalvärlden. Att få sådan direktfeedback på allt man säger är ju ganska så coolt.

För att påminna er alla om hur bra facebook är så vill jag ge ett exempel från förr. J:s farmor sitter och berättar om hennes första semester, en cykeltur med tillhörande övernattning på Visingsö.

- Vi träffade några pojkar där, säger hon. Och jag minns att min kompis tyckte att en av dem var så gullig. Hon pratade om honom hela vägen hem och de brevväxlade ett helt år efter det.

Brevväxlade? Sitta och vänta på ett brev i flera veckor? Ha! När kidsen idag bara addar sitt hångelobjekt på fejjan och ganska snabbt kommer underfund med om det är någon att ha eller inte.

Men visst. Det är trevligt med "riktiga" brev också. Rackarns trevligt faktiskt.