att lära sig återhämtning

Nu har jag i två dagars tid tagit mitt stukade självförtroende, min sömnbrist och mina blodfyllda skoskavsblåsor och släpat mig iväg på mina sen tidigare inbokade aktiviteter. Såna som är självvalda och av olika skäl stimulerande. Och jag kunde både helt och fullt fokusera på samtal och bli så avslappnad att jag somnade på yogan.

Jag är faktiskt sjukt stolt över att numera, vid en ålder av snart 43 men ändå, kunna bryta av ihållande tankar om misslyckande med något HELT annat och fokusera på det. Och efteråt brukar jag vara så pass avledd och må så pass mycket bättre att jag inte behöver tänka på det jobbiga riktigt lika mycket. Vilket i sin tur gör att de där påfyllande aktiviteterna blir av eftersom jag lärt mig att jag mår bättre av dem och att lösningen på mitt problem varken kom närmare eller längre bort av att jag gjorde något annat. Jag kanske fortfarande känner mig misslyckad men det tar inte lika stor plats och jag mår också liiite bättre.

Bra jobbat faktiskt.