Jag märker det när jag känner hur orolig jag blir över att inte ha sett vart min stora tog vägen när han vandrade in i skogen med sin ryggsäck. Precis när jag ska bilda uppsökande verksamhet kommer han lufsande över fältet.
- Jag satt i ett älgtorn och åt en banan. Jag såg dig mamma! säger han. Helt oberörd.
Jag märker det när jag lämnar min lilla på förskolan som igår var med om ett drunkningstillbud när de var i badhuset med några barn.
- Vad tufft ni måste haft det igår. Jag har tänkt på er! säger jag till fröken och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken. Varför är oklart då allt slutade väl och personalen agerat klockrent efteråt på alla sätt.
Men jag antar att det blir så här när man sover alldeles för lite och har varit i ett stressmode varenda morgon under de senaste månaderna. Jag tycker jag är lugn och mår bra men ibland sipprar nånting ut som är lite konstigt och kanske osunt. Det är egentligenganska sunt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar