brytpunkt

Det är ändå ironiskt.

Samma dag som jag delar länk efter länk om den numera styrkta forskningen att adhd (och troligen andra NPF?) orsakas av förseningar och förändringar i hjärnan, vilket torde leda till bättre förståelse och tolerans för dessa barn, är också dagen då jag fullständigt tappar kontrollen gentemot min egen avkomma. Vi har nämligen ingen diagnos än så i dagsläget är hen bara ouppfostrad och högkänslig. Naglarna tränger in i min hand när jag bär denna hysteriska, och numera även ganska stora, person förbi stadens caféfönster. Jag hinner tänka att det nästan är lite skönt för det tar tankarna bort från skammen till något mer konkret; smärta. Det känns som det går hål men jag känner inget blod.

I parkeringshuset springer vi omkring och jagar varandra. Om det inte vore för mannen i SUV:en skulle jag troligen bibehålla mitt lugn bättre och kunna avleda men nu blev jag för arg när den fuktiga vinterskon gång på gång träffade bildörren med full kraft. Karlar i SUV. Säkert en Bäckseda-pappa vars umgänge med sina välfungerande barn är i bandyhallen där han själv är tränare och pressar dem lite för hårt. Men det är ok för de tål sånt. Andra barn tål inte ens pressen att välja ett fikabröd utan att det blir jävla fan och helvete och död. 


När vi kommer hem är klockan 10 och hela dagen är förstörd. Jag konstaterar att jag tagit en ledig dag och offrat tid och pengar på att halvslåss och skämmas när jag kunde suttit i lugn och ro på mitt arbete. För naturligtvis är det på något sätt mitt fel. Något blev för övermäktigt men jag vet ännu inte vad. Energiåtgången? Andra människor? För många val? Jag vet inte. 

Men jag vet att jag inte kommer gå förbi de där fönstrena på länge, att jag kommer undvika folksamlingar och att titta människor i ögonen. Jag förvånas över hur envist jag exponerat mig för dessa situationer trots att de blir så förfärliga och jag tänker att jag är en riktig kämpe och det är också då jag blir ledsen. När jag tillåter mig att känna hur det känns utan en massa analyser. Hej livet! Det blev inte riktigt som jag hade tänkt.