galningarna som lockar

Äntligen tystnade mammorna i gruppen "Nära föräldraskap". De har väl gått och lagt sig. Klockan är 22:30 en lördag och om man dessutom envisas med att samsova med sina barn och amma dem upp till två års ålder som mammorna i den här gruppen blir det ju inte många timmars sömn per natt. Så jag antar att det är natt för dem senast kl. 22. Eller kanske till och med 21, helg som vardag.

Jag vet ännu inte vad jag ska tycka om mitt deltagande i denna facebookgrupp. Å ena sidan är det jätteintressanta diskussioner och en hel del kloka tankar och idéer på alternativa sätt att lösa kluriga barnuppfostringsfrågor. Förvånansvärt många! Och eftersom att diskutera föräldraskap redan är allt jag gör på all min tid, fritid som arbete, så ger det ett mycket stimulerande input. Att problematisera värderingar kring föräldraskap, låter det inte som precis allt du drömde om när du var 15? 

Å andra sidan - nötterna. De präktiga. De korkade. De som nyss lärt sig giraffspråket och använder det på främlingar på ett kränkande sätt. De som inte kan hantera diskussioner i skrift utan att gå över gränsen och bli otrevliga (ofta i kombination med särskrivningar och att inte använda sig av varken komma eller punkt). De som gör att jag inte vet huruvida jag bara ska drämma huvudet i väggen direkt eller vänta och känna hur all min tro på mina medmänniskor rinner ut ur min kropp och fyller mig med en känsla av hopplöshet. Det är alltså dessa människor som ska vara med och besluta om hur världen ska styras? So help me God. Fast jag tycker ju synd om dem också, det är det som är mitt problem. Jag ser hur de går i försvar, trasslar in sig, har blinda fläckar. Det blir så genant. Det händer säkert mig också ganska ofta och då kanske det sitter en liten soctant någonstans och tycker synd om mig. 

Undrar vad morgondagen har att bjuda för diskussioner och puckon? Vi får se om jag orkar ta reda på det.