Han ber mig förtroendefullt läsa igenom hans uppsatser vars titlar jag inte ens förstår sen sitter jag och rättar till det jag som språkfascist kan, dvs. när han börjat en mening med "men" eller när en mening innehåller för många "och".
Han vill veta om frågeställningen besvaras, jag säger du kan inte börja en mening med "vilket innebär".
Han vill veta om syftet uppfyllts, jag påtalar syftningsfel.
Fast den här gången fattade jag faktiskt lite eftersom det handlade om feminism.
Det är inte lätt att trycka in pluggande i vår vardag just nu och allt annat har fått bero. Det är så skitigt och rörigt här hemma. Men J har ändå lyckats knåpa ihop något som är bra och jag är stolt över honom. Jag är stolt över oss.
Och glad över att vi nu åter kan dela upp markservicen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar