förväntningar

Jag tänker ibland på en gammal kollega till J som kom till jobbet första dagen efter sommarlovet och var ganska låg. 

- Vi har bara legat 7 gånger sa han.

7 gånger. Räknar män sånt?

Fast jag ska inte säga något, jag räknar också. Jag skulle kunna räkna upp 10 saker jag gjort i juldagarna som skulle kunna förmedla bilden av mig som en bra julfirare/vän/mamma/familjemedlem/33-åring. Jag har gjort allt rätt, varit på nästan allt. Jag har till och med druckit lakritsshot på krogen! Men jag har inte haft en enda dag tillsammans med bara min familj eller tillsammans med bara min hjärtevän och jag har inte läst en enda rad i en endaste liten bok. När jag tänker efter har jag faktiskt knappast varit hemma och det har väl varit lika bra det för det har varit så jävla stökigt. Därför är det här senaste dygnet det bästa hittills, denna regniga 29 december. För vi har varit hemma och vi har bara varit vi.

Städat. Planerat mat. Plockat upp julklapparna. Lekt. Packat upp IKEA-sakerna jag drog med mig hem från det lilla helvetet igår. Tvättat 4 maskiner. Och det är inte det att jag inte haft det bra i jul, jag har haft det jättemysigt och träffat familj och vänner, jag är jättetacksam för det våra familjer gör för oss, hur de skämmer bort oss. Men jag är också helt slut av alla sociala måsten och lite ledsen över hur det som är viktigast kan hamna så långt bak, nämligen min egen familj och att ta det lugnt.

Imorgon ska jag jobba. Sen är jag ledig ytterligare en vecka. Mitt mål för de dagarna är att ta igen det jag har missat.