När känslorna första dagarna på jullovet är utslagen livslust, trötthet och konstant huvudvärk. När man blir arg och nästan börjar gråta för att någon informerar med lite för kort varsel om att vi ska ha en julklappslek i jul och kanske kunde jag tänka mig att ha hand om den? När jag måste ringa min hjärtevän fem gånger under min fixa-allt-det-sista-innan-jul-runda på stan för att jag inte har förmåga att själv fatta beslut. Det är då man förstår att man har kört lite för hårt den här hösten.
Och ändå känns det som att jag inte gjort någonting, vi har fortfarande inte putsat fönsterna!
Vad är det med dagens föräldrar? Är vi veka eller är det något annat? Jag har tänkt ganska mycket på det och om orken återfinner sig kommer jag utveckla det i ett inlägg under ledigheten. Men tills dess - vila! (Även om tanken att sitta på arslet och äta i 5 dagar just nu inte känns superlockande, jag får blodproppskänningar bara av att tänka på det).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar