2014

Så här i samband med det nya året noterar jag att folk summerar sina liv alternativt omtalar det som komma skall i glättiga termer. 

Och det är ju inget fel med det.

Jag tror bara jag känner att det varit ett lite jobbigt år och jag har själv ingen större lust till glätt och glam. Jag känner mig till viss del fortfarande både vilse och utelämnad men jag känner mig inte längre ensam.

För när jag tänker på avtrycket från 2013 så tänker jag framförallt på en sak; att jag fått en så fin vän. Hon säger alltid vad jag behöver höra även om det inte alltid är vad jag vill höra. Jag gör nästan alltid som vi kommer överens om, nästan. Min man har fått vänja sig vid att jag när jag refererar till "vi" inte alltid menar han och jag utan min vän och jag. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klarat det här året utan henne. 

Tack för det Johanna!