tillfälligt blogghaveri

Jag är så jävla trött på yta. På att vara elefanten i vardagsrummet. Varför kan inte folk bara var lite mer avslappnade? Ärliga? Och framförallt - varför har jag tagit på mig rollen att vara något slags exempel på att människor bara är människor och kan göra mindre bra och ogenomtänkta saker? Varför måste jag berätta för andra om saker jag gör dåligt (eller skulle jag säga "vanligt" och som alla andra gör dem) hela tiden när jag, liksom alla andra, skulle kunna välja att berätta om allt jag gör bra och spä på lite? Jag har till och med startat en blogg som typ fått till ändamål att visa upp hur dålig jag är så att folk ska känna sig som, tja lite bättre människor?

Men alltså varsågoda, hoppas ni mår bra!
Själv har jag börjat känna att jag varenda dag kommer hem och känner mig lite utelämnad för bara för att man bjuder på sig själv ska man ju inte tro att andra gör det. Nånstans. Tråkiga torra jävla människor med perfekta statusrader som tittar på mig som att jag är dum i huvet. Är det verkligen jag som är dum i huvet?

Jag vet faktiskt  inte hur jag ska förmå mig att skriva nånting mer i den här bloggen. Om folk är så jävla korkade att de ständigt väljer att ljuga lite för att få sig själva att hamna i bättre dager då kan folk också klara sig utan dåliga exempel för så roligt är det inte att ständigt ha den rollen. Lycka till.