när det inte är te-i-soffan-mys med tofflor på fötterna

Jag märker att jag börjat spara in tid på ganska korkade saker. Jag tandtrådar inte tänderna längre på kvällarna till exempel. Jag var rätt stolt över att ha fått in den vanan men nu är den påväg utför. Tvättar ansiktet gör jag inte heller, onödigt liksom när man ändå ska gå och lägga sig och jag har ju inget smink att ta bort så det behövs inte. Herregud, när på morgonen skulle man hinna sminka sig menar du/de/vem det nu är?

Jag har börjat använda plustamponger eftersom jag vet att jag bara kommer byta typ tre gånger på dan och då känner jag mig i varje fall säker. Sen har jag ofrivilligt börjat effektivisera bort ätande, det är ju bara ett jävla stressmoment ändå. Alltså jag äter, oroa er inte, men om det inte var för att vi har så spikade rutiner vet jag inte hur det skulle se ut, när jag skulle bli hungrig. Hoppar jag över ett mål märker jag det knappt.

Och nu ska jag då alltså ringa sjukgymnasten och gnälla över att jag fortfarande efter 2 år har besvär av min foglossning och att jag inte gjort de där övningarna han gav mig på ett papper på typ hela tiden. Jag har i själva verket pissat på det pappret. Mentalt då alltså, några spärrar har jag lyckligtvis kvar. 

Livet.

Är just nu känslan av 10 starka armar som drar i mina ben till tonerna av "aj" och "hjälp" och "du duger inte som du är".