Ni får ursäkta, jag är medveten om att jag tjatar mycket om det här just nu. Om sömnen och personlighetsförändringarna. Det är bara det att det är så konstigt att plötsligt vara en frispråkig känslomänniska som är för trött för att orka saker som att titta på Game of Thrones (!) och beställa kläder från hm (!!!). Det där med kläderna måste jag faktiskt göra nåt åt, jag såg ut som en clown idag med mina två år gamla allt annat än välsittande sommarkläder.
Kroppen förändras.
Också.
Och jag måste faktiskt göra nåt åt min känslosamhet, det kommer bli en katastrof på jobbet om jag ska vara så lättrörd! Sa jag till exempel att jag rördes till tårar på Bruce Springsteen-konserten? Inte av att se honom såklart utan av alla dessa män. Alla dessa lyckliga män i övre medelåldern som stod tillsammans och sjöng med and hard times come, and hard times go och de menade vartenda ord för så har det varit i deras liv. Hårda tider som kommit och gått, men det är naturligtvis inget de pratat om, männen från den här tystlåtna generationen som inte får visa känslor. Men de har gjort något annat - de har lyssnat på Springsteen. Och där på arenan kunde de skrika ut sin sorg och styrka.
De berörde mig.
En kvinna i övre medelåldern berörde mig också. Det var när Bruce tog av sig sin väst som han gjort sig fin med och dränkte sin skjortbeklädda bringa i vatten sådär som Samanta Fox gjorde nångång på 80-talet och den här kvinnan liksom flämtar till av vad jag gissar är åtrå. Jag kände obehag eftersom jag blev medveten om alla dessa kåta tanter som omgav mig, det måste ju varit flera tusen! Obehag är också ett sätt att beröras. Inte för att de inte får vara kåta, mer det att jag hade velat behålla den informationen i facket saker-jag-inte-behöver-veta.
Så.
Mer ork, mindre känslor, mindre kläder. Jag tror det var allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar