Häromdagen funderade jag över vad det betyder när ens 3-årige son för andra gången på en dag (och i två helt olika sammanhang) säger till en:
- Mamma lugna ner dig lite.
Betyder det att man är en entusiastisk förälder? En dålig förälder? Att man har ett väldigt insiktsfullt barn? Eller är det bara så att man är lite för mycket ibland.
När det kommer till föräldraskapet känner jag ofta så. Att jag antingen är så jädra bra och tålmodig och lekfull och gosig och pedagogisk.
Eller jättedålig.
Jag känner mig sällan lagom i det här sammanhanget. Eller alltså, jag känner mig sällan lagom i något sammanhang överhuvudtaget, jag tar antingen för mycket plats eller för lite, jag mår antingen väldigt bra eller asdåligt och jag är antingen översocial eller så svarar jag inte ens i telefonen. Men det är ett annat inlägg.
Idag sa han det igen när jag busade vid godnattstunden. Lugna dig! Jag lyssnade på honom trots att han gapskrattade.
Och jag kommer i och med det välja att tro att jag inte är en dålig förälder som varken kan tolka signaler eller se vart mitt barn befinner sig. Nej, jag tänker välja att tolka det som att han bara råkar ha en lite intensiv fast ändå en bra mamma som trots allt oftast är den lite mer braiga versionen av sitt föräldrajag.
(Fast helst av allt skulle jag vilja att ni sa att ni är likadana...).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar