Jag är så uttråkad att det känns som att jag dött en smula inombords. Det tog knäcken på mig att inte få fly fältet. Att istället vara halvt isolerad i två veckor och bara tänka på typ golv. Som måste läggas klart i tv-rummet.
Alltså såhär i efterhand förstår jag varför den där tanten på sjukhuscafet idag satte sig vid mitt och Livs bord trots att det var ganska tomt och fanns minst 10 lediga, och tomma, bord - hon såg att jag behövde det. Hon såg att jag hellre lyssnade på hennes klagan över att behöva köra ändå till Eksjö 3 gånger den här veckan och att hitta skjuts är ju inte det lättaste än att sitta själv och tyst.
Sjukt uttråkad.
I kombination av pressad eftersom det hänger en massa tråkiga måsten över mig som t.ex. att fixa nya vinterdäck.
Jag. Dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar