Jag tror inte att jag är den jätteavundsjuka typen. Eller alltså, det är klart att jag ibland kan känna väldigt väldigt starkt att SÅ skulle jag också vilja ha det eller göra men inte så att jag låter det påverka mig nämnvärt. Mer att det ibland kan bli en drivkraft; att ha ett mål att sträva mot.
Men det finns undantag.
Ett typiskt exempel på någon jag avundas är den där tv-terapeuten Poul Perris. Som började sin karriär med att, parallellt med att studera till läkare, vara sångare i ett av Sveriges bättre rockband (om du frågar min sambo alltså, ett helt ok rockband om du frågar mig). Sen skolade han om sig till psykoterapeut. Numera är han rektor för Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, ordförande i Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier, handledare och föreläsare och han har väl knappast hunnit fylla 40. Dessutom är han faktiskt ganska så snygg nuförtiden.
Finns det någon rättvisa här i världen har den här människan iallafall ingen familj tänkte jag och googlade.
"Poul bor med sin fru och två barn i Stockholm".
Jävla människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar