Människan är på många sätt en ganska korkad varelse. Jag antar att det är så det blir när vi blandar in känslor och hopp i våra handlingar. Låt mig ta mig själv som exempel:
De nätter Liv sovit bra sedan hon föddes, dvs. minst fyra timmar i streck och inte en massa småvaknanden kan egentligen räknas på en hand. Ändå utgår jag varenda natt ifrån att hon ska sova bra.
Jag utgår varenda kväll ifrån att hon ska sova bra vilket gör att jag fortfarande klockan elva ligger och wordfeudar i sängen när jag borde sovit för två timmar sen. För jag tycker ju det är så skönt med egentid.
Sen går jag och gnäller över att jag är trött.
Snacka om att vara dum i huvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar