Ibland måste man bara få duscha.
Som barnlös var det inget bekymmer (även om det fortfarande var grymt tråkigt) men nu kan en välbehövlig dusch vara just det som gör att morgonens tidsplanering spricker totalt. Som den här morgonen. Vi var sena. Som vanligt. Jag säger irriterat:
- Men skynda dig lite nu snälla Theo, vi är faktiskt jättesena.
- Jag kan inte skynda mig. Det är bara vuxna som kan det.
Säger han.
Och fortsätter utan en min att röra sig i snigelfart.
Tänk att min son redan är klokare än jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar