livsprioriteringar

J kom hem häromdagen med några hemmagjorda tändsticksaskar som jag naturligtvis älskade från första stund. Min första reaktion var dock att skratta överlägset:

- Ha! Har någon suttit hemma och knåpat ihop det här? Har någon inget liv?!

Och innan J hinner svara på frågan och såra mitt för tillfället mycket lättkränkta hjärta så svarar jag mig själv:

- Det kommer att komma en tid då jag också sitter och gör såna här.

- Mmmm säger han.

Men jag ska säga att ikväll när jag satt och petade med den där nejlikan i apelsinen med O helga natt ringandes i öronen tog det stopp.

Jag drabbades av ett starkt ifrågasättande av hela grejen. 

Varför ska jag hålla på och pyssla när jag ändå knappt har några ställen att ha de där ihoppysslade sakerna på? Är det detta jag gör istället för "allt annat", dvs. det som tidigare var mitt liv men som jag nu slutat med? Har jag ersatt samkväm och politiskt engagemang med att torka apelsinbitar och laga spermaliknande julgodis? Om vi åtminstone kunde hitta ett hus så jag hade någonstans att göra av alla de där hemmapysslade sakerna, så jag hade något att skylla den här tråkigheten på (för så mycket har jag ju förstått från husägare att när du väl har ditt hus har du varken tid eller pengar till annat än att rensa ogräs och renovera eller sitta och glo in i brasan. Och uppenbarligen då, pynta ditt hus).

Men nu är det slutpysslat.

Inte ett jävla godiskok till. Inte ett enda pyssel eller inköpande av blommor eller andra väldoftande saker. Resterande julklappar kommer slås in halvhjärtat trots den summa pengar jag lagt på roligt papper och snören och jag tänker inte lägga ett öre till på en stämpel vilket jag hade planerat från början. Nu är det nog! (Iallafall tills vi på något sätt lyckas skaffa ett hus).

onödigt jävla pill och plock