musik

Den här låten är en av de sorgligaste jag vet.

Jag tänker alltid på oss reko svennebananar med för låga anspråk på livet (enligt?).

Vi vars mål inte är eller någonsin kommer bli att göra nationellt eller internationellt avtryck.

Vars vilja att påverka samhället oftast sträcker sig till att påverka vår närmaste omgivning i frågor som "Jag tycker inte om att du kallar det negerboll".

Vi som får vara glada om vi någon gång slutför Midnattsloppet eller Tjejvasan eller Vättern runt, inte att vi hamnar längst fram.

Vi som blir glada för det lilla, det som inte räknas (enligt?).

Sen har de inga vänner heller, de där med det fina huset och båten. Det är så oerhört sorgligt.

Det har iallafall jag.

Om jag har möjlighet gråter jag alltid en skvätt när jag hör den här låten. Jag vet inte vad det säger om mig.