Jag undrar hur det är?
Jag undrar hur många av er som tänker att jag nog lider av någon form av multipel personlighet light.
För oavsett om tristessen beror på småstadslivet eller mamma-livet så räcker det oftast att få sätta ord på ett problem för att kunna göra något åt det, då vet man åtminstone vart man ska börja. I mitt fall - att lägga måsten och påhittade måsten (som att åka på charter, något som jag också trott att jag vill men som jag inte alls vill göra, åtminstone inte just nu!) åt sidan och tänka till vad jag vill göra istället.
Vad behöver jag?
Och plötsligt, två bokningar senare så känns livet inte bara lite utan ganska så mycket roligare.
Alla i en familj måste faktiskt vårdas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar