ett litet trauma

Så har det då hänt, det där som jag gått och varit livrädd för sen Theos första andetag - han satte i halsen.

Och det värsta var att när det hände var alla mina förvärvade kunskaper som bortblåsta, det enda jag kom mig för var att instinktivt dunka ungen i ryggen tills en liten host kom och sedan även clementinklyftan. Min första tanke, lyckligtvis efter "visa inte Theo att du tyckte det här var så inihelvetes otäckt", var "vilken tur att inte mamma var här". Alltså fatta vad hon skulle få vatten på sin kvarn om de där clementinklyftorna. Och vindruvorna. Och samtliga bitar egentligen som är större än en halv centimeter i diameter.

Så ikväll blir det då alltså inte att ta sig an boken La Petite Mort som legat alldeles för länge och väntat i bokhyllan. Nä, det blir studiematerialet från Röda korsets första-hjälpen-kurs. Hej fredag!