Stockholm är på många sätt fantastiskt. Jag älskar möjligheterna staden ger i form av utbud och betraktelse av människorna som bor där. Tänk bara att kunna ta en drop-in-klippning av sin spretiga lugg klockan halv fyra en lördag. Eller att kunna se Ryan Bingham utan att behöva åka upp till Borlänge. Eller titta på begagnade kläder tillsammans med Cecilia Frode.
Men samtidigt är det bara byggnader.
Gator och byggnader och grönområden där jag gått hundratals gånger. Och varit kissnödig. Full. Hungrig. Lycklig. Haft skoskav, panikångest, fem-i-tre-ragg och solen i ögonen.
Visst är Stockholm underbart. Men jag nöjer mig numera med studiebesök. För det känns märkligt nog(?) bättre i kroppen att efter 5 ½ timma med Ramkvillabuss ha Vetlandas lilla tågstation som sin ändhållplats och sitt hem än myllret och sorlet på T-cetralen. Även om jag ibland blir helt knäckt av det faktumet också.
Så Stockholm, tack för den här gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar