Var ute här i smalltown igår. Och jag antar att jag gjorde fel. Ibland glömmer jag liksom vart jag är och att saker och ting inte riktigt funkar på samma sätt som i de sammanhang där jag tillbringat mina senaste år. Det här med att hälsa till exempel.
Jag brukar ta rätt så lättvindligt på ett hej. Jag tänker att har man träffats ett par gånger och har gemensamma vänner så hälsar man. Jag brukar också hälsa på folk, eller åtminstone le lite artigt mot dem, som kommer fram och pratar med den personen jag just då håller på att prata med. Jag tycker det känns trevligt att göra så. För mig är det viktigt med artighet. Jag hatar tjurhuvuden.
Men sen igår när jag hälsade och log fick jag den där blicken! Jag hade glömt den! Den där vem-fan-tror-du-att-du-är-blicken! Den där blicken man skulle fått om man i 7:an gick fram och hälsade på skolans populäraste tjej (nä det var knappast några som jag kände). Och jag blev så förvånad. Och lärde mig tydligen ingenting av mitt misstag eftersom jag sedan när jag skulle gå hem gick och sa hej då till samma personer - och fick blicken igen!
Men jag anser faktiskt att vissa människor borde plocka ut den där pinnen de har i rumpan, livet blir så mycket roligare då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar