Imorgon fyller jag 30 år.
30 år och jag är fortfarande håröm och rädd för mörker.
Men jag är inte längre rädd för att föda barn.
Jag har inte tjänat så mycket pengar. Den perioden i mitt liv då jag var som snyggast har redan varit. Troligen även den då jag var som mest allmänbildad. Men jag har lärt mig annat.
Jag vet till exempel att folk överlag är fega och inte alls vet så mycket mer än mig som de vill ge sken av. Det känns faktiskt rätt bra.
Sen kan jag ibland tycka att jag varit dålig på att utforska världen. Varför har jag inte rest mer då när det var enkelt? Varför har jag inte varit på Roskildefestivalen? Men om jag rannsakar mig själv så har jag gjort andra saker istället. Jobbat till exempel.
Först jobbade jag så jag nästan blev sjuk sen gav jag mig fan på att få ett jobb som håller mig frisk istället. Så jag jobbade, jobbade ideellt, var en jäkligt duktig flicka. Och det har lett till att jag idag känner mig nöjd med vart jag befinner mig på jobbfronten. Det känns faktiskt rätt så bra.
Sen har jag ju ägnat tiden åt att umgås. Flängt genom Sverige som en jag vet inte vad. Och det är bra nu när jag inte hinner flänga och träffa dessa människor riktigt lika ofta. Det finns ändå starka band som håller oss samman. Det känns också ganska bra.
Jag vet att jag inte ska titta på rysare eller läsa framgångsrika människors bloggar.
Men jag gör det ändå, herregud, någon last måste man ju ha! Förutom choklad och tillfälles-rökningen och den osunda kollen på mina grannar då så måste jag ju ha någon last!
Min kropp är defekt på sina håll.
Men jag känner den iallafall och kan numera lyssna på den.
Jag har inget hus. Men jag har ett bohag. Visserligen mest ikea och begagnat och visserligen är bohaget fullt av gammalt baby-kräks men ändå. Jag har ett hem.
Och bäst av allt - jag har min familj.
Jo jag är nöjd.
Även om jag faktiskt någon gång VILL åka till Roskildefestivalen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar