är jag stor nu?

I fredags, midsommarafton, var vi ute i Bäckseda för att fira lite med alla andra barnfamiljer. Mest för att vi själva ville se vad som väntar oss de närmaste, tja åtminstone 10, åren.

Jag har, med få undantag, alltid betraktat småbarnsföräldrar i Vetlanda som personer jag inte känner. Vi har liksom tillhört olika generationer och har haft rätt lite med varandra att göra. Vi kanske gick i samma skola men 6 årskurser från varandra.

När jag var ute i Bäckseda i fredags fick jag inse att nu är det inte så längre. Det är definitivt inte så längre. För småbarnsföräldrarna, det är vi. Det är jag och folk jag känner igen. Folk från högstadiet, från fester man varit på, från gymnastiken jag gick på när jag var liten. Jag känner igen dem även om de åldrats en smula. Även om en del av dem har vuxen-kläder på sig (ni vet, blommig tunika och vita trekvartsbyxor med dragsko).

Jag slås oxå av tanken att det var ju de här människorna jag ville flytta ifrån när jag var 20. Inte för att det var otrevliga människor, mer för att de utgjorde ett kollektiv jag ville bryta mig loss ifrån. Jag ville bort från min roll, bort från småstan, bort till något annat.
Och nu är jag då här igen.
Och ska kanske börja umgås med de här människorna.
Igen.

Det här kommer att bli ett väldigt omvälvande år...