Vilken tur att du dök upp!
Jag menar, jag hade nästan glömt hur det kändes att varje månad tro att man är påväg in i en psykos, att bli arg och deppig och gråta över ingenting för att sedan inse att jaha, det var visst bara den tiden.
Så tack, tack för att du påminde mig om detta underbara känsloläge! Det är nästan så att jag önskar att jag alltid hade mens...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar