Det är tur att vi åker hem till släkten ibland.
Hur skulle vi annars veta hur man gör när man badar en bebis? Vad vår lille vill just för stunden (-han är bajsnödig -nä, han är hungrig - nä, han har ont i magen)? Eller att han ogillar folk med glasögon?
Det är egentligen ett mysterium att vi klarat att hantera lille sonen i stort sett själva i nästan 5 månader!
* OBS detta inlägg dryper av ironi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar