Jag far så illa över den där 16-åringen som dog inatt. Som hade åkt kälke bakom en bil och blivit påkörd.
För att det verkade så himla kul?
För att han var en testare som behövde adrenalinpåslag?
För att han inte ville verka vek gentemot sina kompisar?
Ni vet alla skälen, ni känner igen dem. För ni har också varit unga. Ni har också gjort några riktigt ogenomtänkta grejer som kunde gått helt åt helvete men de gjorde inte det för oftast gör det inte det. Det är ju sådana unga människor är. Det är så mycket annat som styr än förnuftets röst och det är det som gör det så svårt att vara tonåring! Som ibland gör det så svårt att jobba med tonåringar! Som är hela charmen med att jobba med tonåringar!
Men ibland går det så himla snett. Det gör mig ledsen. En kille vi inte vet så mycket om. Kanske en helt "vanlig" tonåring utan andra bekymmer i livet som bara ville ha lite roligt. Som inte hade någon i sin närhet som tänkte ett steg längre och sa stopp.
Fy fan vilken tragedi.
Visar inlägg med etikett politik och samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik och samhälle. Visa alla inlägg
söndag 23 december 2012
lördag 8 december 2012
ett inlägg om något som inte ens är aktuellt längre
Det är något som stört mig rejält i Katrin Zytomkierska debatten och jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på det. Förrän nu. Jag tycker nämligen att det verkar som att hela Sverige fått PK-spel.
En ganska ytlig, ganska rolig kvinnlig bloggerska som gjort det till sin grej att provocera berättar att hon inte tycker SATS valt en särskilt talande eller peppande modell för sin kedja eftersom modellen som har tränat i över 10 år ser ut som folk gör mest. Kanske skulle någon till och med kalla henne för lite rund.
Alltså någonstans förstår jag vad människan menar.
Det är som att de skulle välja mig som peppande modell för sin kedja, det skulle ju inte locka någon att börja träna! Det är ju den där vältränade kroppen man vill åt när man köper sitt träningskort! När jag ser reklam eller för all del när jag går och tränar vill jag se exempel på hur jag skulle kunna se ut med rätt karaktär. Låt mig ta ett exempel från mitt liv.
Jag går ibland på vattengympa. Jag tycker det är så otroligt skönt att vara i vatten och sedan jag fick problem med knät kan jag faktiskt inte simma bröstsim utan att få väldigt ont. Och eftersom jag ogillar att välja andra simsätt som liksom gör en till en skvättande galning där i den trånga bassängen (jag har testat, inget bra) har jag börjat snegla på alternativ så som vattengympa. Det skulle dock aldrig falla mig in att tänka att jag sysslar med denna träningsform för att bli vältränad. Det är nämligen alltid jag och ett gäng runda gamlingar, ett gäng kraftigt överviktiga och sen kanske två till. Jag är noll (0) sporrad att ägna mig åt denna träningsform för att bli fit eftersom det jag ser är att det inte går. Detta har nu fått mig att tänka att jag nog kommer välja någon annan träningsform att ägna mig åt under den lilla lilla tid jag vill lägga på träning.
I mina öron är det detta Katrins blogginlägg handlar om. Vattengympakompisarna, dvs. de "vanliga" träningsutövarna, har flyttat ut på reklampelarna och det kan verkligen ifrågasättas om det är ett jättesmart affärsmässigt drag för att locka kunder. Men det får man inte säga utan istället har press och diverse debattörer gjort sitt yttersta för att utmåla Katrin som en person som mobbar feta människor. Sponsorer och näringsliv hakar på och till slut vill ingen arbeta med Katrin Zytomierska, hon som mobbar feta människor. Så hon får sparken. För att hon haft en åsikt om en reklamannons. För att hon antytt att om man tränar i år efter år så är det önskvärt att man blir fit. Det är ju helt absurt att detta ska vara en icke-åsikt i det politiskt korrekta Sverige.
Men det märkligaste är nog ändå att så många brytt sig.
Brytt sig om vad en ganska ytlig, ganska rolig kvinnlig bloggerska som gjort det till sin grej att provocera tycker om en sketen reklamannons. Alltså hon har ju tyckt och sagt massor av saker tidigare, varför är just detta utspel så provocerande? Har vi svennar som snarare identifierar oss med kvinnan på reklambilden inget som helst självfötroende? Eller finns det helt enkelt vissa saker man inte får tycka någonting om?
En ganska ytlig, ganska rolig kvinnlig bloggerska som gjort det till sin grej att provocera berättar att hon inte tycker SATS valt en särskilt talande eller peppande modell för sin kedja eftersom modellen som har tränat i över 10 år ser ut som folk gör mest. Kanske skulle någon till och med kalla henne för lite rund.
Alltså någonstans förstår jag vad människan menar.
Det är som att de skulle välja mig som peppande modell för sin kedja, det skulle ju inte locka någon att börja träna! Det är ju den där vältränade kroppen man vill åt när man köper sitt träningskort! När jag ser reklam eller för all del när jag går och tränar vill jag se exempel på hur jag skulle kunna se ut med rätt karaktär. Låt mig ta ett exempel från mitt liv.
Jag går ibland på vattengympa. Jag tycker det är så otroligt skönt att vara i vatten och sedan jag fick problem med knät kan jag faktiskt inte simma bröstsim utan att få väldigt ont. Och eftersom jag ogillar att välja andra simsätt som liksom gör en till en skvättande galning där i den trånga bassängen (jag har testat, inget bra) har jag börjat snegla på alternativ så som vattengympa. Det skulle dock aldrig falla mig in att tänka att jag sysslar med denna träningsform för att bli vältränad. Det är nämligen alltid jag och ett gäng runda gamlingar, ett gäng kraftigt överviktiga och sen kanske två till. Jag är noll (0) sporrad att ägna mig åt denna träningsform för att bli fit eftersom det jag ser är att det inte går. Detta har nu fått mig att tänka att jag nog kommer välja någon annan träningsform att ägna mig åt under den lilla lilla tid jag vill lägga på träning.
I mina öron är det detta Katrins blogginlägg handlar om. Vattengympakompisarna, dvs. de "vanliga" träningsutövarna, har flyttat ut på reklampelarna och det kan verkligen ifrågasättas om det är ett jättesmart affärsmässigt drag för att locka kunder. Men det får man inte säga utan istället har press och diverse debattörer gjort sitt yttersta för att utmåla Katrin som en person som mobbar feta människor. Sponsorer och näringsliv hakar på och till slut vill ingen arbeta med Katrin Zytomierska, hon som mobbar feta människor. Så hon får sparken. För att hon haft en åsikt om en reklamannons. För att hon antytt att om man tränar i år efter år så är det önskvärt att man blir fit. Det är ju helt absurt att detta ska vara en icke-åsikt i det politiskt korrekta Sverige.
Men det märkligaste är nog ändå att så många brytt sig.
Brytt sig om vad en ganska ytlig, ganska rolig kvinnlig bloggerska som gjort det till sin grej att provocera tycker om en sketen reklamannons. Alltså hon har ju tyckt och sagt massor av saker tidigare, varför är just detta utspel så provocerande? Har vi svennar som snarare identifierar oss med kvinnan på reklambilden inget som helst självfötroende? Eller finns det helt enkelt vissa saker man inte får tycka någonting om?
söndag 18 november 2012
det är synd om människorna
Nu är det synd om oss stackars hjälplösa svenskar igen.
SJ ska ta bort möjligheten att köpa biljett ombord på tåget. Nu kan vi endast köpa biljetterna i butik, genom att ringa SJ, på internet, via sms eller via en nyinförd app när vi ska ut och resa. Om du inte har biljett får du betala en bötesavgift på 1200-1900 kr för att åka med.
Hur ska det gå? frågar sig programledare efter nyhetsuppläsaren efter människorättskämpe. Hur blir det för de gamla och handikappade som kanske inte klarar tekniken? Vad säger ni till dem som tycker att 1200-1900 kr är för dyrt?
Ja jag vet ju vad jag säger.
Följ reglerna eller pay:a. Så jävla svårt kan det väl inte vara att beställa en biljett. Ibland undrar man ju vad vi är för folk egentligen...
SJ ska ta bort möjligheten att köpa biljett ombord på tåget. Nu kan vi endast köpa biljetterna i butik, genom att ringa SJ, på internet, via sms eller via en nyinförd app när vi ska ut och resa. Om du inte har biljett får du betala en bötesavgift på 1200-1900 kr för att åka med.
Hur ska det gå? frågar sig programledare efter nyhetsuppläsaren efter människorättskämpe. Hur blir det för de gamla och handikappade som kanske inte klarar tekniken? Vad säger ni till dem som tycker att 1200-1900 kr är för dyrt?
Ja jag vet ju vad jag säger.
Följ reglerna eller pay:a. Så jävla svårt kan det väl inte vara att beställa en biljett. Ibland undrar man ju vad vi är för folk egentligen...
fredag 19 oktober 2012
men det får man väl inte säga i det här jävla landet
Jag är bekymrad över migrationspolitiken.
Allt ställdes på sin spets när jag lyssnade på partiledardebatten häromdagen och upplevde att Jimmie Åkesson sa något vettigt, nämligen att vi måste ta hand om de människor som kommer hit. Ja det är faktiskt sant och det gjorde mig så inihelvetes förbannad för jag vet ju att Sverigedemokraterna har en helt annan agenda än min egen. Ändå kan vi mötas i just denna mening.
Problemet är egentligen inte Jimmie Åkesson, hans parti är inte precis kända för några kloka slutsatser om varesig statistik eller Malmö och torde därför inte vara så svåra att debattera ner. Problemet är att ingen annan politiker klarar av att ta i frågan. Det enda Jimmie Åkesson möter är politiker som säger saker i stil med "alla människor är lika värda", "vi behöver invandringen" och "invandring berikar men det förstår ju inte Jimmie Åkesson för han är rasist". Och det kanske är så det blir i ett land där SVT inte ens kan ha med frågan "Hur mycket invandring tål Sverige" i en partiledardebatt (man kan inte säga så förstår ni för då utgår man från att alla invandrare är problem = man är rasist. Frågan kan uppenbarligen inte vara en utgångspunkt för en vidare diskussion kring hur vi ska kunna erbjuda våra nya medborgare en delaktighet och ett gott liv).
Nu är det så att jag och flera med mig sitter hemma i våra svenne-stugor och tycker att det här med migrationspolitiken är problematisk. Inte för att vi vill stänga gränserna eller tycker illa om somalier, utan för att vi ser på vilket otroligt dåligt sätt välfärdslandet Sverige tar emot sina nya medborgare.
Vi ser hur barnen får hoppa in i skolklasser som är anpassade för dem och att man med "anpassade" menar att det inte finns någon som helst planering eller några mål för dem eller för verksamheten.
Hur polis och ambulanspersonal åtnjuter ett mycket litet förtroende hos flera av våra invandrade grupper vilket gör att våra nya medborgare kanske inte får den hjälp och det stöd de behöver. (Är inte detta allvarligt?)
Hur SFI får mindre och mindre resurser och idag mest handlar om grammatik istället för gårdagens samhällsupplysning. Som faktiskt behövs för jo, många av de grupper som kommer hit har en kultur och världsbild så vitt skild från vår att vi skulle kunna bo på olika planeter. (Det får man inte heller säga).
Jag är beredd att öppna mina ögon för människor som inte är som jag. Visst ibland kan jag låta fördomsfull och bara känna mig så trött på elallergiker och hantverkare men i grunden är jag faktiskt en människa som vill förstå.
Men.
Jag är inte beredd att se hur våra medsystrar mördas utifrån normer och värderingar som inte hör till ett demokratiskt samhälle. Jag är inte beredd på att vi låter det ske i Sverige för att våra myndigheter som är satta att skydda barn saknar kunskap. Och för er som är trögtänkta - jag talar alltså inte om slöjor, det finns nämligen mycket allvarliga förhållanden för barn här i Sverige idag som aldrig skulle tolereras hos helsvenska familjer. Där vi står handfallna och som stat därmed sviker våra medborgare oavsett hur länge de bott här.
Asylprocessen och flyktingförläggningarna ska vi inte ens tala om. Fast det kanske ändå inte blir så mycket bättre sen när flerbarnsfamiljer där en eller flera familjemedlemmar är apatiska med stora vårdbehov placeras ut i sjaskiga rivningsobjekt där de sover jämte varandra på golvet för, citat, "de är ju vana vid en helt annan standard, det är inte så konstigt för dem". Nämen se så smidigt för oss!
Traumabehandling ska vi inte heller tala om och hur uteblivna stödinsatser blir en direkt inkörsport till kriminalitet för våra lite yngre nya medborgare och hur detta sedan på något vis blir rasisternas triumfkort. Det är så otroligt fult att lämna utsatta barn vind för våg och sedan även skapa det utanförskap som kommer med konsekvenserna av att göra det.
Jag förstår faktiskt inte hur man kan spela på tig-kortet. Jag förstår naturligtvis dilemmat; det är bättre och en godare gärning att hjälpa så många som möjligt även om de aldrig når upp till "vår" standard för de får det åtminstone mycket bättre här än i sina hemländer och andra länder i Europa. Men ska vi nöja oss med det? Vill vi verkligen att våra invandrare ska utgöra en ny underklass? I så fall skulle jag föredra att man som politiker sa det, att det är så här vi har bestämt. Detta är våra belägg för detta. För så länge man är tyst skapas mycket större handlingsutrymme för de som inte är det - och det är sällan de som har de mest humanistiska idéerna.
Jag sa det på min facebook för ett par dagar sedan och jag säger det igen: Att ha en god människosyn handlar om att vilja skydda människor från förförljelse, övergrepp och död. Men det är inte en god människosyn att sedan nöja sig med det i vårt rika land. Eller är det det?
Allt ställdes på sin spets när jag lyssnade på partiledardebatten häromdagen och upplevde att Jimmie Åkesson sa något vettigt, nämligen att vi måste ta hand om de människor som kommer hit. Ja det är faktiskt sant och det gjorde mig så inihelvetes förbannad för jag vet ju att Sverigedemokraterna har en helt annan agenda än min egen. Ändå kan vi mötas i just denna mening.
Problemet är egentligen inte Jimmie Åkesson, hans parti är inte precis kända för några kloka slutsatser om varesig statistik eller Malmö och torde därför inte vara så svåra att debattera ner. Problemet är att ingen annan politiker klarar av att ta i frågan. Det enda Jimmie Åkesson möter är politiker som säger saker i stil med "alla människor är lika värda", "vi behöver invandringen" och "invandring berikar men det förstår ju inte Jimmie Åkesson för han är rasist". Och det kanske är så det blir i ett land där SVT inte ens kan ha med frågan "Hur mycket invandring tål Sverige" i en partiledardebatt (man kan inte säga så förstår ni för då utgår man från att alla invandrare är problem = man är rasist. Frågan kan uppenbarligen inte vara en utgångspunkt för en vidare diskussion kring hur vi ska kunna erbjuda våra nya medborgare en delaktighet och ett gott liv).
Nu är det så att jag och flera med mig sitter hemma i våra svenne-stugor och tycker att det här med migrationspolitiken är problematisk. Inte för att vi vill stänga gränserna eller tycker illa om somalier, utan för att vi ser på vilket otroligt dåligt sätt välfärdslandet Sverige tar emot sina nya medborgare.
Vi ser hur barnen får hoppa in i skolklasser som är anpassade för dem och att man med "anpassade" menar att det inte finns någon som helst planering eller några mål för dem eller för verksamheten.
Hur polis och ambulanspersonal åtnjuter ett mycket litet förtroende hos flera av våra invandrade grupper vilket gör att våra nya medborgare kanske inte får den hjälp och det stöd de behöver. (Är inte detta allvarligt?)
Hur SFI får mindre och mindre resurser och idag mest handlar om grammatik istället för gårdagens samhällsupplysning. Som faktiskt behövs för jo, många av de grupper som kommer hit har en kultur och världsbild så vitt skild från vår att vi skulle kunna bo på olika planeter. (Det får man inte heller säga).
Jag är beredd att öppna mina ögon för människor som inte är som jag. Visst ibland kan jag låta fördomsfull och bara känna mig så trött på elallergiker och hantverkare men i grunden är jag faktiskt en människa som vill förstå.
Men.
Jag är inte beredd att se hur våra medsystrar mördas utifrån normer och värderingar som inte hör till ett demokratiskt samhälle. Jag är inte beredd på att vi låter det ske i Sverige för att våra myndigheter som är satta att skydda barn saknar kunskap. Och för er som är trögtänkta - jag talar alltså inte om slöjor, det finns nämligen mycket allvarliga förhållanden för barn här i Sverige idag som aldrig skulle tolereras hos helsvenska familjer. Där vi står handfallna och som stat därmed sviker våra medborgare oavsett hur länge de bott här.
Asylprocessen och flyktingförläggningarna ska vi inte ens tala om. Fast det kanske ändå inte blir så mycket bättre sen när flerbarnsfamiljer där en eller flera familjemedlemmar är apatiska med stora vårdbehov placeras ut i sjaskiga rivningsobjekt där de sover jämte varandra på golvet för, citat, "de är ju vana vid en helt annan standard, det är inte så konstigt för dem". Nämen se så smidigt för oss!
Traumabehandling ska vi inte heller tala om och hur uteblivna stödinsatser blir en direkt inkörsport till kriminalitet för våra lite yngre nya medborgare och hur detta sedan på något vis blir rasisternas triumfkort. Det är så otroligt fult att lämna utsatta barn vind för våg och sedan även skapa det utanförskap som kommer med konsekvenserna av att göra det.
Jag förstår faktiskt inte hur man kan spela på tig-kortet. Jag förstår naturligtvis dilemmat; det är bättre och en godare gärning att hjälpa så många som möjligt även om de aldrig når upp till "vår" standard för de får det åtminstone mycket bättre här än i sina hemländer och andra länder i Europa. Men ska vi nöja oss med det? Vill vi verkligen att våra invandrare ska utgöra en ny underklass? I så fall skulle jag föredra att man som politiker sa det, att det är så här vi har bestämt. Detta är våra belägg för detta. För så länge man är tyst skapas mycket större handlingsutrymme för de som inte är det - och det är sällan de som har de mest humanistiska idéerna.
Jag sa det på min facebook för ett par dagar sedan och jag säger det igen: Att ha en god människosyn handlar om att vilja skydda människor från förförljelse, övergrepp och död. Men det är inte en god människosyn att sedan nöja sig med det i vårt rika land. Eller är det det?
måndag 17 september 2012
skolpolitik
Jan Björklund.
En del av mig tänker att han har en poäng med sina förkortade gymnasieprogram, klart det ska finnas alternativ gällande skolgång för att erbjuda möjligheter för de som inte är så motiverade.
En annan del kan bara se att Jan Björklund har ett enda syfte med sin skolpolitik, nämligen den att arbetarklassen ska veta sin plats...
En del av mig tänker att han har en poäng med sina förkortade gymnasieprogram, klart det ska finnas alternativ gällande skolgång för att erbjuda möjligheter för de som inte är så motiverade.
En annan del kan bara se att Jan Björklund har ett enda syfte med sin skolpolitik, nämligen den att arbetarklassen ska veta sin plats...
fredag 31 augusti 2012
tyskar på tipspromenad
Men är inte frågan lite väl lätt om man använder sig av uteslutningsmetoden..?
 |
| diktatur, monarki eller anarki, det är frågan... |
onsdag 29 augusti 2012
statsparty
Jag har egentligen inte alls någonting emot att det görs roliga, personalvårdande saker för skattebetalarnas pengar. Jag menar, vem skulle vilja arbeta inom offentlig sektor om det inte fanns godisbitar? Med tanke på hur låg lönen blir i förhållande till antal år på högskolan?
Den fördel som istället brukar påtalas gällande arbete inom den offentliga sektorn är att det är tryggt. Det är jättesvårt att göra sig av med mig om jag skulle göra bort mig, då går det alltid att hitta någon hitte-på-tjänst för att avskedas är i stort sett omöjligt. Men ni förstår, jag ser inte detta som en fördel, jag ser det snarare som en nackdel att inkompetenta människor forslas runt inom kommuner och landsting och en vacker dag hamnar de i kontoret jämte ditt.
Nä, jag tycker om att få julbord.
Jag tycker vi kan få bo på hotell ibland när vi är iväg på utbildningar i andra delar av Sverige (även om vi naturligtvis väljer så billigt vi kan).
Jag tycker verkligen om att vi nu får veckofrukt även på mitt nuvarande arbete, det är kanon!
Och ja, det kostar pengar - dina pengar.
Pengar som kunde gått till skola, vård och omsorg.
Men det är liksom inte så enkelt för vi vill ju faktiskt ha kompetent nöjd personal som är motiverade att göra ett bra jobb när vi är på exempelvis sjukan och då kanske det måste få kosta en slant det också.
Det jag däremot inte förstår i de senaste uppmärksammade fallen är festandet. Att skattepengar går till alkohol tycker jag är ganska märkligt och det torde inte vara så svårt att motivera varför det inte ska vara på det viset. Ena handen göder alkoholismen genom att leverera vinglas på vinglas till män och kvinnor som sedan behöver repareras för sina alkoholrelaterade skador. Av samma pengar. Det är bara konstigt.
Sen antar jag att man kan ifrågasätta antalet inköpta ballonger och sådana saker på vissa partyn. Men att man ska kunna ha ett party eller en kick-off eller en personalvårdande dag, det tycker jag inte är fel.
Den fördel som istället brukar påtalas gällande arbete inom den offentliga sektorn är att det är tryggt. Det är jättesvårt att göra sig av med mig om jag skulle göra bort mig, då går det alltid att hitta någon hitte-på-tjänst för att avskedas är i stort sett omöjligt. Men ni förstår, jag ser inte detta som en fördel, jag ser det snarare som en nackdel att inkompetenta människor forslas runt inom kommuner och landsting och en vacker dag hamnar de i kontoret jämte ditt.
Nä, jag tycker om att få julbord.
Jag tycker vi kan få bo på hotell ibland när vi är iväg på utbildningar i andra delar av Sverige (även om vi naturligtvis väljer så billigt vi kan).
Jag tycker verkligen om att vi nu får veckofrukt även på mitt nuvarande arbete, det är kanon!
Och ja, det kostar pengar - dina pengar.
Pengar som kunde gått till skola, vård och omsorg.
Men det är liksom inte så enkelt för vi vill ju faktiskt ha kompetent nöjd personal som är motiverade att göra ett bra jobb när vi är på exempelvis sjukan och då kanske det måste få kosta en slant det också.
Det jag däremot inte förstår i de senaste uppmärksammade fallen är festandet. Att skattepengar går till alkohol tycker jag är ganska märkligt och det torde inte vara så svårt att motivera varför det inte ska vara på det viset. Ena handen göder alkoholismen genom att leverera vinglas på vinglas till män och kvinnor som sedan behöver repareras för sina alkoholrelaterade skador. Av samma pengar. Det är bara konstigt.
Sen antar jag att man kan ifrågasätta antalet inköpta ballonger och sådana saker på vissa partyn. Men att man ska kunna ha ett party eller en kick-off eller en personalvårdande dag, det tycker jag inte är fel.
tisdag 28 augusti 2012
apropå våldtäktsfallet på Sankt Sigfrid i Växjö
I mitt arbete har jag stött på en del ungdomar.
Ungdomar som är glada, arga, ledsna, som är förorättade, tänjer lite på sanningen, modiga, dramaqueens, svikna av vuxenvärlden osv.
Om någon av dessa ungdomar skulle berätta för mig att de blivit våldtagna skulle det mycket till innan jag gick in och bedömde vad som faktiskt kunde ha tänkas hänt och inte hänt. Prata om det kan vi göra eftersom jag bedriver behandling. Själva utredandet överlämnar jag dock till polisen.
Av någon anledning bedrivs inte samma resonemang inom psykiatrin. Jag har aldrig arbetat inom psykiatrin och möjligen ska saker så som sjukdomstillstånd, psykoser och vanföreställningar tas i beaktande. Men ändå kvarstår faktum - varken vi eller personalen inom psykiatrin bedriver polisutredningar. Vi ska inte göra bedömningar om tillförlitlighet eller troliga skeenden eller lägga någon värdering i utsagor. Det ska polisen och våra rättsinstanser. Möjligen med hjälp av oss i vissa fall. Därför måste vi koppla in polisen för att våra klienter och patienter ska få en rättvis prövning vid misstanke om brott. Detta måste ju betecknas som någon form av grund inom våra yrken.
Att den personal som är satt att ta hand om mig väntar över två månader med att göra en polisanmälan om våldtäkt - när jag berättat att jag blivit våldtagen av en medpatient (!) är så sjukt kränkande att det finns inte.
För det kan väl inte vara så här det fungerar?
Att våra företrädare i alla frågor blir psykiatripersonalen så fort vi hamnar på rättspsyk? Är det så enkelt?
Det var nog bra att det här kom upp på bordet.
Ungdomar som är glada, arga, ledsna, som är förorättade, tänjer lite på sanningen, modiga, dramaqueens, svikna av vuxenvärlden osv.
Om någon av dessa ungdomar skulle berätta för mig att de blivit våldtagna skulle det mycket till innan jag gick in och bedömde vad som faktiskt kunde ha tänkas hänt och inte hänt. Prata om det kan vi göra eftersom jag bedriver behandling. Själva utredandet överlämnar jag dock till polisen.
Av någon anledning bedrivs inte samma resonemang inom psykiatrin. Jag har aldrig arbetat inom psykiatrin och möjligen ska saker så som sjukdomstillstånd, psykoser och vanföreställningar tas i beaktande. Men ändå kvarstår faktum - varken vi eller personalen inom psykiatrin bedriver polisutredningar. Vi ska inte göra bedömningar om tillförlitlighet eller troliga skeenden eller lägga någon värdering i utsagor. Det ska polisen och våra rättsinstanser. Möjligen med hjälp av oss i vissa fall. Därför måste vi koppla in polisen för att våra klienter och patienter ska få en rättvis prövning vid misstanke om brott. Detta måste ju betecknas som någon form av grund inom våra yrken.
Att den personal som är satt att ta hand om mig väntar över två månader med att göra en polisanmälan om våldtäkt - när jag berättat att jag blivit våldtagen av en medpatient (!) är så sjukt kränkande att det finns inte.
För det kan väl inte vara så här det fungerar?
Att våra företrädare i alla frågor blir psykiatripersonalen så fort vi hamnar på rättspsyk? Är det så enkelt?
Det var nog bra att det här kom upp på bordet.
tisdag 21 augusti 2012
underbaraclara-generationen tar över (och vi gamlingar kan gå och lägga oss?)
Jag läste i senaste numret av Buffé om studenten Elvira 22 år som bjuder sina vänner på trerätters. Naturliga råvaror från aktuell säsong förstås. Morötterna kommer från grannens land och hon har fått dem i utbyte av något hon själv bakat.
Elvira kan laga mat. Hon har nämligen arbetat som "kock med internationell yrkeserfarenhet" i ett par år. Förutom det så spenderar hon sin tid på hästar, träning och områden där hon kan uttrycka sig kreativt. Hon bakar sitt eget bröd. I reportaget bjuder hon på "knäckig äppelpudding med apelsin", någon avancerad variant av brylépudding. Hon har sin egen lilla kryddhylla. Menyn står uppskriven på en röd liten tavla. Dukningen är oklanderlig.
Vänta, sa jag att hon var 22?
Jag tycker naturligtvis inte illa om Elvira. Snarare tror jag att jag är lite avundsjuk på Elvira.
22 år.
Vet ni vad jag brydde mig om när jag var 22?
Typ öl.
Att dricka öl och hångla och shoppa kläder. Mina trädgårdsplaner var inte ens på planeringsstadiet och jag hade precis börjat lära mig att laga mat. Jag låg kanske på en 3:a av 10. Någon utbildning hade jag inte heller och definitivt ingen tidigare karriär som jag lämnade bakom mig.
Någon gasbrännare äger jag inte än idag.
Fatta vad den här tant-generationen kommer ha presterat när de är 30? Snacka om att ta tillvara på sina liv! Och nu kommer de snart in på våra arbetsplatser, seriöst - vi har inte en suck. Kreativiteten är liksom så stor att den sprutar ut genom öronen. Ja, jag kanske är lite orolig. Men jag kan trösta mig med att yrket socionom är så ocoolt att inte så många kommer hitta hit.
Sen vet jag å andra sidan inte om jag skulle velat vara utan ölen och hånglet. Ni får gärna tycka jag är ytlig men vadå, det var faktiskt ganska så roligt. Var sak har sin tid. Och äppelpudding kommer man ju ha gott om tid att laga under resten av livet.
Som nu till exempel.
Elvira kan laga mat. Hon har nämligen arbetat som "kock med internationell yrkeserfarenhet" i ett par år. Förutom det så spenderar hon sin tid på hästar, träning och områden där hon kan uttrycka sig kreativt. Hon bakar sitt eget bröd. I reportaget bjuder hon på "knäckig äppelpudding med apelsin", någon avancerad variant av brylépudding. Hon har sin egen lilla kryddhylla. Menyn står uppskriven på en röd liten tavla. Dukningen är oklanderlig.
Vänta, sa jag att hon var 22?
Jag tycker naturligtvis inte illa om Elvira. Snarare tror jag att jag är lite avundsjuk på Elvira.
22 år.
Vet ni vad jag brydde mig om när jag var 22?
Typ öl.
Att dricka öl och hångla och shoppa kläder. Mina trädgårdsplaner var inte ens på planeringsstadiet och jag hade precis börjat lära mig att laga mat. Jag låg kanske på en 3:a av 10. Någon utbildning hade jag inte heller och definitivt ingen tidigare karriär som jag lämnade bakom mig.
Någon gasbrännare äger jag inte än idag.
Fatta vad den här tant-generationen kommer ha presterat när de är 30? Snacka om att ta tillvara på sina liv! Och nu kommer de snart in på våra arbetsplatser, seriöst - vi har inte en suck. Kreativiteten är liksom så stor att den sprutar ut genom öronen. Ja, jag kanske är lite orolig. Men jag kan trösta mig med att yrket socionom är så ocoolt att inte så många kommer hitta hit.
Sen vet jag å andra sidan inte om jag skulle velat vara utan ölen och hånglet. Ni får gärna tycka jag är ytlig men vadå, det var faktiskt ganska så roligt. Var sak har sin tid. Och äppelpudding kommer man ju ha gott om tid att laga under resten av livet.
Som nu till exempel.
 |
| Elviras knäckiga äppelpudding |
tisdag 7 augusti 2012
när miljömedvetenheten tar död på nånting roligt
Jag har alltid älskat paket. Ni vet, slå in paket, att se på när andra slår in paket, att öppna paket, att ge bort paket. Men något har hänt. Jag kan inte njuta av det längre och jag vet varför:
Det är ett sådant förbenat slöseri med papper.
SÅ onödigt att kvällen innan sonens födelsedag sitta och slösa upp 2-3 omslagspapperrullar som sedan bara ska slitas upp och slängas, det är ju, ur miljösynvinkel, inte klokt!
Så i år försökte vi oss på något lite mer miljövänligt; vi lämnade några presenter oinslagna. Vad är exempelvis meningen med att slå in en cd-spelare när Theo ändå inte har en aning om vad det är förrän vi visat honom? Han blev glad och nöjd iallafall.
(Herregud, här går jag i vårt sketna lilla radhus och är på riktigt nöjd över att jag besparat moder jord lite omslagspapper? Gode gud låt mig inte tänka för mycket på just detta faktum, det är ju nästan deprimerande).
I vilket fall: Grattis vår finaste lilla plutt på din dag, nu är du 3 fingrar!
Det är ett sådant förbenat slöseri med papper.
SÅ onödigt att kvällen innan sonens födelsedag sitta och slösa upp 2-3 omslagspapperrullar som sedan bara ska slitas upp och slängas, det är ju, ur miljösynvinkel, inte klokt!
Så i år försökte vi oss på något lite mer miljövänligt; vi lämnade några presenter oinslagna. Vad är exempelvis meningen med att slå in en cd-spelare när Theo ändå inte har en aning om vad det är förrän vi visat honom? Han blev glad och nöjd iallafall.
(Herregud, här går jag i vårt sketna lilla radhus och är på riktigt nöjd över att jag besparat moder jord lite omslagspapper? Gode gud låt mig inte tänka för mycket på just detta faktum, det är ju nästan deprimerande).
I vilket fall: Grattis vår finaste lilla plutt på din dag, nu är du 3 fingrar!
onsdag 27 juni 2012
effektivitetsmaximering
Under kvällens promenad såg jag en man som joggade och pratade i telefon.
Samtidigt.
Han liksom flåsade fram meningar till personen på andra sidan om någon som fått jobb och det ena med det andra, med andra ord inget jag.måste-ringa-när-jag-joggar-superviktigt.
Det här måste vara höjden av tidseffektivitet.
Samtidigt.
Han liksom flåsade fram meningar till personen på andra sidan om någon som fått jobb och det ena med det andra, med andra ord inget jag.måste-ringa-när-jag-joggar-superviktigt.
Det här måste vara höjden av tidseffektivitet.
onsdag 30 maj 2012
av var och en efter förmåga till var och en efter behov?
Vet ni, det finns en nackdel med den kunskap som kommer med arbete inom socialtjänsten, och det är att man vet att det finns resurser. Man vet hur mycket det trixas och fixas och tillmötesgås inom kommunala verksamheter när det gäller vissa människor som av olika skäl har bekymmer. Detta är något som jag i grunden tycker är mycket bra och är stolt över MEN. Det gör också att jag upplever stor besvikelse över hur lite man kan tillmötesgå och fixa och trixa för oss människor som vanligtvis får vardagen att rulla på men som ibland också har våra jobbiga perioder då vi skulle behöva en hjälpande hand. Särskilt med tanke på hur lite vi faktiskt vågar oss på att efterfråga under de där jobbiga perioderna.
Det tycker jag är fel.
Det tycker jag är fel.
varför jag är feminist
Få har väl missat upproret bland de nyexade sjuksköterskorna som kräver 24 000 kr i ingångslön efter sin treåriga högskoleutbildning.
Få är väl de som inte haft en åsikt om detta, alltså inte bara sjukvårdsfolk och chefer utan vi, vem som helst, tycker också ganska mycket om vad som ska prioriteras för våra skattepengar. Och inte är det höjda löner inom våra kvinnoyrken, den saken är säker.
Få har väl noterat att Byggnads varit uttagna i strejk för att förbättra lärlingarnas villkor. De har bl.a ansett att lönen för lärlingarna som för närvarande ligger på 60% av den ordinarie lönen bör höjas.
Få har väl haft en åsikt om detta.
Vad lärlingarna med sina 60% tjänar?
Ca. 23 000.
Jag säger inget mer.
Få är väl de som inte haft en åsikt om detta, alltså inte bara sjukvårdsfolk och chefer utan vi, vem som helst, tycker också ganska mycket om vad som ska prioriteras för våra skattepengar. Och inte är det höjda löner inom våra kvinnoyrken, den saken är säker.
Få har väl noterat att Byggnads varit uttagna i strejk för att förbättra lärlingarnas villkor. De har bl.a ansett att lönen för lärlingarna som för närvarande ligger på 60% av den ordinarie lönen bör höjas.
Få har väl haft en åsikt om detta.
Vad lärlingarna med sina 60% tjänar?
Ca. 23 000.
Jag säger inget mer.
tisdag 29 maj 2012
slippa snoppa?
Idag vågade jag mig för första gången ner till stan med båda kidsen och, tro det eller ej, det gick bra! Hade en mycket trevlig förmiddag då vi avverkade några av Theos favoritplatser: djuraffären, biblioteket och Björns bokhandel och sen köpte vi korv med bröd och jordgubbar. Vad jag inte fattat är hur ingen ännu kommit på affärsidén att sälja färdigsnoppade och färdigdelade jordgubbar? Jag skulle lätt betala extra för att slippa den tråkiga sysslan. Välkomna att sno denna eminenta affärsidé!
 |
| sommarens första jordgubbar |
torsdag 24 maj 2012
ödlor vid makten?
Ska du titta på prinsessan Estelles dop på tv idag?
Varför säger alltid kungahusälskare att kungafamiljen verkar så "mänskliga"?
Själv tror jag att de under huden är gröna och täckta med fjäll...
Varför säger alltid kungahusälskare att kungafamiljen verkar så "mänskliga"?
Själv tror jag att de under huden är gröna och täckta med fjäll...
onsdag 9 maj 2012
men seriöst...
... hur självgod har Fredrik Reinfeldt blivit?
Och hans partikollegor är inte mycket bättre, vi kunde se fler än ett hånflin under veckans partiledardebatt. Otroligt smaklöst.
Herregud vad jag saknar ödmjukhet och lite humor inom den nationella politiken. Om någon bara kunde säga att ja, det här blev inte så bra men nu har vi tänkt om. Om någon bara kunde visa sig lite mänsklig. Då skulle den personen kanske få min röst.
Och hans partikollegor är inte mycket bättre, vi kunde se fler än ett hånflin under veckans partiledardebatt. Otroligt smaklöst.
Herregud vad jag saknar ödmjukhet och lite humor inom den nationella politiken. Om någon bara kunde säga att ja, det här blev inte så bra men nu har vi tänkt om. Om någon bara kunde visa sig lite mänsklig. Då skulle den personen kanske få min röst.
fredag 20 april 2012
den där negertårtan
Jag har ju haft lite svårt att formulera min ståndpunkt gällande konstverket "karikatyr-neger-tårtan-vars-sköte-äts-upp-av-kulturministern"- men jag har ändå inte kunnat vifta bort det eftersom jag rent instinktivt upplever den som otroligt smaklös och provocerande.
Inte för att jag definierar konstverket som rasistiskt eftersom jag på något vis ändå förstår poängen konstnären vill påvisa.
Men jag tror att jag nu kommit fram till varför jag blir så provocerad: därför att just poängen gör att jag känner mig idiotförklarad.
Jag tänker - vad är det som gör att konstnären tror att jag och mina medmänniskor måste ta del av något så osmakligt för att förstå att svarta diskrimineras, behandlas illa och har låg status runt om i världen och att omskärelse är grymt och fel? Tycker konstnären att det är detta som behövs för att uppmärksamma den vita medelklassen och andra svennar på hur världen ser ut? Det om något är väl fördomsfullt och en översittarattityd utan dess like. För mig blir konstnären i fråga enbart uppmärksamhetstörstande, inte särskilt politiskt radikal.
Det är mitt problem. Med det här konstverket och många fler.
Berätta gärna vad ni tycker!
Inte för att jag definierar konstverket som rasistiskt eftersom jag på något vis ändå förstår poängen konstnären vill påvisa.
Men jag tror att jag nu kommit fram till varför jag blir så provocerad: därför att just poängen gör att jag känner mig idiotförklarad.
Jag tänker - vad är det som gör att konstnären tror att jag och mina medmänniskor måste ta del av något så osmakligt för att förstå att svarta diskrimineras, behandlas illa och har låg status runt om i världen och att omskärelse är grymt och fel? Tycker konstnären att det är detta som behövs för att uppmärksamma den vita medelklassen och andra svennar på hur världen ser ut? Det om något är väl fördomsfullt och en översittarattityd utan dess like. För mig blir konstnären i fråga enbart uppmärksamhetstörstande, inte särskilt politiskt radikal.
Det är mitt problem. Med det här konstverket och många fler.
Berätta gärna vad ni tycker!
tisdag 13 mars 2012
lästips!
Jag tänker insiktsfullt nog rekommendera ett blogginlägg som handlar om mig:
http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/
Visserligen handlar inte den delen om att inte engagera sig om mig, det gör jag. Och inte heller den delen om rangordning av engagemang, den kritiken upplever jag också titt som tätt och den gör mig så jävla trött. Däremot handlar delen om cynism om mig.
Jag är nästan alltid cynisk privat, jag tror det kan bero på att jag är så lite cynisk professionellt.
Jag tycker folk är korkade.
Går på saker.
Får masspsykos av ett program på tv som handlar om att det är synd om rävar.
Som tycker att ett designat rosa armband är höjden av engagemang.
Som inte tänker själva.
Som drar för enkla slutsatser.
Som huvudlöst engagerar sig.
Som skapar drev.
Som delar runt en filmsnutt på sociala medier om komplicerade frågor de egentligen inte vet något om bara för att den innehöll en fin sång och barn som grät.
Men Clara har faktiskt en poäng. Vad är det för dumheter att se ner på mänskligt engagemang?
(Fast jag kan inte lova att jag kommer sluta...)
http://www.underbaraclaras.com/clara-ryter-ifran/sila-mygg-och-svalja-kameler/
Visserligen handlar inte den delen om att inte engagera sig om mig, det gör jag. Och inte heller den delen om rangordning av engagemang, den kritiken upplever jag också titt som tätt och den gör mig så jävla trött. Däremot handlar delen om cynism om mig.
Jag är nästan alltid cynisk privat, jag tror det kan bero på att jag är så lite cynisk professionellt.
Jag tycker folk är korkade.
Går på saker.
Får masspsykos av ett program på tv som handlar om att det är synd om rävar.
Som tycker att ett designat rosa armband är höjden av engagemang.
Som inte tänker själva.
Som drar för enkla slutsatser.
Som huvudlöst engagerar sig.
Som skapar drev.
Som delar runt en filmsnutt på sociala medier om komplicerade frågor de egentligen inte vet något om bara för att den innehöll en fin sång och barn som grät.
Men Clara har faktiskt en poäng. Vad är det för dumheter att se ner på mänskligt engagemang?
(Fast jag kan inte lova att jag kommer sluta...)
torsdag 23 februari 2012
dagens nyhetsskörd
Nja, det mest intressanta att höra om idag har väl knappast varit prinsessfödseln. Jag menar, snacka om att mjölka en nyhet. Vi vet att: kronprinsessan åkte till bb i natt, att hon födde en tjej, att hon var 51 cm lång och 3280 gram tjock, att familjen nu åkt hem och att alla anhöriga naturligtvis är väldigt glada. Typ. Inga detaljer om sugklockor eller medhavd mat och dryck eller om hon hade hår. Inte för att jag vet om jag skulle vara så intresserad men det vore ju åtminstone att fylla ut historien lite. Men det är som vanligt med kungahuset - allt är baserat på känslor och det här är så myselimysigt. Själv har jag svårt att komma på någon mer ointressant nyhetsdag än just denna. Det skulle vara dagen de gifte sig då.
Sossarnas nya laguppställning var däremot intressant - flera kvinnor, en invandrare och nästan alla under 40! (Ja, jag har ju sagt att jag värderar väldigt ytliga saker inom politiken).
Sossarnas nya laguppställning var däremot intressant - flera kvinnor, en invandrare och nästan alla under 40! (Ja, jag har ju sagt att jag värderar väldigt ytliga saker inom politiken).
söndag 22 januari 2012
att sända ut signaler
Du kan ha en hur sofistikerad matvagn som helst.
Så fort du placerar ett par folköl i den så blir det genast en whitetrash-vagn vars ägare efter shoppingturen otvivelaktigt ska hem till sin etta, koka nudlar, röka level och dricka de där ölen som måltidsdryck. Så är det bara.
Så fort du placerar ett par folköl i den så blir det genast en whitetrash-vagn vars ägare efter shoppingturen otvivelaktigt ska hem till sin etta, koka nudlar, röka level och dricka de där ölen som måltidsdryck. Så är det bara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)