fredag 19 oktober 2012

men det får man väl inte säga i det här jävla landet

Jag är bekymrad över migrationspolitiken.

Allt ställdes på sin spets när jag lyssnade på partiledardebatten häromdagen och upplevde att Jimmie Åkesson sa något vettigt, nämligen att vi måste ta hand om de människor som kommer hit. Ja det är faktiskt sant och det gjorde mig så inihelvetes förbannad för jag vet ju att Sverigedemokraterna har en helt annan agenda än min egen. Ändå kan vi mötas i just denna mening.

Problemet är egentligen inte Jimmie Åkesson, hans parti är inte precis kända för några kloka slutsatser om varesig statistik eller Malmö och torde därför inte vara så svåra att debattera ner. Problemet är att ingen annan politiker klarar av att ta i frågan. Det enda Jimmie Åkesson möter är politiker som säger saker i stil med "alla människor är lika värda", "vi behöver invandringen" och "invandring berikar men det förstår ju inte Jimmie Åkesson för han är rasist". Och det kanske är så det blir i ett land där SVT inte ens kan ha med frågan "Hur mycket invandring tål Sverige" i en partiledardebatt (man kan inte säga så förstår ni för då utgår man från att alla invandrare är problem = man är rasist. Frågan kan uppenbarligen inte vara en utgångspunkt för en vidare diskussion kring hur vi ska kunna erbjuda våra nya medborgare en delaktighet och ett gott liv).

Nu är det så att jag och flera med mig sitter hemma i våra svenne-stugor och tycker att det här med migrationspolitiken är problematisk. Inte för att vi vill stänga gränserna eller tycker illa om somalier, utan för att vi ser på vilket otroligt dåligt sätt välfärdslandet Sverige tar emot sina nya medborgare.

Vi ser hur barnen får hoppa in i skolklasser som är anpassade för dem och att man med "anpassade" menar att det inte finns någon som helst planering eller några mål för dem eller för verksamheten.

Hur polis och ambulanspersonal åtnjuter ett mycket litet förtroende hos flera av våra invandrade grupper vilket gör att våra nya medborgare kanske inte får den hjälp och det stöd de behöver. (Är inte detta allvarligt?) 

Hur SFI får mindre och mindre resurser och idag mest handlar om grammatik istället för gårdagens samhällsupplysning. Som faktiskt behövs för jo, många av de grupper som kommer hit har en kultur och världsbild så vitt skild från vår att vi skulle kunna bo på olika planeter. (Det får man inte heller säga).

Jag är beredd att öppna mina ögon för människor som inte är som jag. Visst ibland kan jag låta fördomsfull och bara känna mig så trött på elallergiker och hantverkare men i grunden är jag faktiskt en människa som vill förstå.

Men.

Jag är inte beredd att se hur våra medsystrar mördas utifrån normer och värderingar som inte hör till ett demokratiskt samhälle. Jag är inte beredd på att vi låter det ske i Sverige för att våra myndigheter som är satta att skydda barn saknar kunskap. Och för er som är trögtänkta - jag talar alltså inte om slöjor, det finns nämligen mycket allvarliga förhållanden för barn här i Sverige idag som aldrig skulle tolereras hos helsvenska familjer. Där vi står handfallna och som stat därmed sviker våra medborgare oavsett hur länge de bott här.

Asylprocessen och flyktingförläggningarna ska vi inte ens tala om. Fast det kanske ändå inte blir så mycket bättre sen när flerbarnsfamiljer där en eller flera familjemedlemmar är apatiska med stora vårdbehov placeras ut i sjaskiga rivningsobjekt där de sover jämte varandra på golvet för, citat, "de är ju vana vid en helt annan standard, det är inte så konstigt för dem". Nämen se så smidigt för oss!

Traumabehandling ska vi inte heller tala om och hur uteblivna stödinsatser blir en direkt inkörsport till kriminalitet för våra lite yngre nya medborgare och hur detta sedan på något vis blir rasisternas triumfkort. Det är så otroligt fult att lämna utsatta barn vind för våg och sedan även skapa det utanförskap som kommer med konsekvenserna av att göra det.

Jag förstår faktiskt inte hur man kan spela på tig-kortet. Jag förstår naturligtvis dilemmat; det är bättre och en godare gärning att hjälpa så många som möjligt även om de aldrig når upp till "vår" standard för de får det åtminstone mycket bättre här än i sina hemländer och andra länder i Europa. Men ska vi nöja oss med det? Vill vi verkligen att våra invandrare ska utgöra en ny underklass? I så fall skulle jag föredra att man som politiker sa det, att det är så här vi har bestämt. Detta är våra belägg för detta. För så länge man är tyst skapas mycket större handlingsutrymme för de som inte är det - och det är sällan de som har de mest humanistiska idéerna.

Jag sa det på min facebook för ett par dagar sedan och jag säger det igen: Att ha en god människosyn handlar om att vilja skydda människor från förförljelse, övergrepp och död. Men det är inte en god människosyn att sedan nöja sig med det i vårt rika land. Eller är det det?

Inga kommentarer: