Elvira kan laga mat. Hon har nämligen arbetat som "kock med internationell yrkeserfarenhet" i ett par år. Förutom det så spenderar hon sin tid på hästar, träning och områden där hon kan uttrycka sig kreativt. Hon bakar sitt eget bröd. I reportaget bjuder hon på "knäckig äppelpudding med apelsin", någon avancerad variant av brylépudding. Hon har sin egen lilla kryddhylla. Menyn står uppskriven på en röd liten tavla. Dukningen är oklanderlig.
Vänta, sa jag att hon var 22?
Jag tycker naturligtvis inte illa om Elvira. Snarare tror jag att jag är lite avundsjuk på Elvira.
22 år.
Vet ni vad jag brydde mig om när jag var 22?
Typ öl.
Att dricka öl och hångla och shoppa kläder. Mina trädgårdsplaner var inte ens på planeringsstadiet och jag hade precis börjat lära mig att laga mat. Jag låg kanske på en 3:a av 10. Någon utbildning hade jag inte heller och definitivt ingen tidigare karriär som jag lämnade bakom mig.
Någon gasbrännare äger jag inte än idag.
Fatta vad den här tant-generationen kommer ha presterat när de är 30? Snacka om att ta tillvara på sina liv! Och nu kommer de snart in på våra arbetsplatser, seriöst - vi har inte en suck. Kreativiteten är liksom så stor att den sprutar ut genom öronen. Ja, jag kanske är lite orolig. Men jag kan trösta mig med att yrket socionom är så ocoolt att inte så många kommer hitta hit.
Sen vet jag å andra sidan inte om jag skulle velat vara utan ölen och hånglet. Ni får gärna tycka jag är ytlig men vadå, det var faktiskt ganska så roligt. Var sak har sin tid. Och äppelpudding kommer man ju ha gott om tid att laga under resten av livet.
Som nu till exempel.
 |
| Elviras knäckiga äppelpudding |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar