Den här helgen har vi i vår familj provat på något nytt. Vi har provat det där "en (kvinnan)-sköter-markservice-medans-den-andre (mannen)-gör-något-praktiskt-på-huset". Vi körde light-versionen eftersom svärföräldrarna varit här också. Därmed gäller denna utvärdering light-versionen. (Thank God, för det innebar att samtliga i familjen fick sällskap samtidigt som vi fick SÅ mycket mer gjort). Några slutsatser:
1) Det har varit en ENORM lättnad för mitt sinne att veta exakt vad som är min uppgift! Inget "jag-ska-bara-göra-något-för-min-egen-skull-trams" som sedan ställer till det med tidsplaneringen eller orsakar förhandlingar med partnern. Bara matlagning och barnfokus och facebook förstås, något måste man ju ändå få unna sig.
2) Att helt fokusera på sin uppgift, dvs. matlagning och barnen, har också gjort att jag känt mig närmre barnen. Haft mer tålamod. Intresserat mig mer för det de gjort. Detta skaver lite. Varför väljer jag att inte ha det så varje dag? Är jag i så fasansfullt stort behov av egentid när barnen är vakna? Svaret på den frågan är nej.
3) Saker blev gjorda och det har varit SÅ skönt att se! Här måste jag dock också lägga in reservationen om light-versionen. Det blir saker gjorda när 2-3 vuxna människor får tid att göra dem. Kanske inte lika mycket blir gjort när 1 vuxen åtar sig samma sak.
4) Jag har haft ganska så tråkigt. Det är svårt att få till något mer rejält med barnen när man själv är ansvarig för den regelrätta markservicen och ska kunna erbjuda mat på relativt fasta tider till hungriga arbetare.
5) Jag ville SÅ jävla gärna spika och lära mig något nytt. Fast om jag ska rannsaka mig själv, vill jag det hellre än att känna mig så nära barnen som jag gjort i helgen?
Det här är verkligen ett otroligt spännande och nyttigt experiment och jag känner att jag nu bättre förstår vilka fördelar det genererar att dela upp sig, innan såg jag bara nackdelar.
Är jag utesluten ur det feministiska samfundet nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar