nya vanor?

Vi jobbar så jävla hårt för att ligga i fas. För att inte göra precis allt i sista sekunden. För att inte alltid varenda torsdag glömma Theos gympakläder. Vi lyckas typ aldrig. Men nu efter flera år börjar vi få aningens aningens bättre koll på några saker i tillvaron och det är så skönt!! Vi har viss förmåga att planera. Förvisso på bekostnad av andra saker. Det är så bara.

I år har vi till och med lyckats planera en semesterresa i tid. Alltså innan maj då vi brukar sitta med andan i halsen och känna paniken över att allt som verkar mysigt och prisvärt är fullbokat. Vi ska till Österlen. Till något som ser ut att vara världens mysigaste lilla plats med eko-tänkt och höns på gården och nära till havet och jag längtar ihjäl mig!! Att se fram emot saker inger enligt en studie jag läste nyligen större lycka än att faktiskt göra det man ser fram emot. Att längta är lycka. Om man lever sista-sekunden-livet får man aldrig längta men tänk, det får jag i år.