Häromdagen testade jag att berätta något för mina barn istället för att bara ställa massa frågor efter dagens slut. "Hur var det på förskolan?" "Vem lekte du med?" "Var det roligt?" fick ersättas av något spontant. Jag inbillar mig att genom att vända på det lite så lär jag dem någon slags ömsesidighet, att ett samtal inte bara innebär att vuxna ställer frågor. Säga vad man vill om det men jag fick faktiskt veta något mina frågor aldrig hade fångat:
- Idag träffade jag Dantes mamma! Vi åt lunch ihop.
- Satt hon bredvid dig då?
- Nä hon satt mittemot mig.
- Jag sitter jämte Isak på förskolan. Jag tycker om Isak.
- Jaha! Ja jag har sett att han tycker om dig också, såg du hur glad han blev när du kom idag?
- Mmm säger Theo lyckligt.
Så himla härligt på något sätt att få till ett samtal efter förskolan istället för en frågestund! Jag tror jag måste prova igen.
2 kommentarer:
Fantastiskt! Vi vuxna hade frågat typ "var var ni? Vad åt ni? Berättade hon något kul?" theo bara: "satt hon bredvid dig?" Barn är så himla härliga!!!! /Lotta
Haha jag vet! Så otippad följdfråga! :)
Skicka en kommentar