men det får man väl inte säga i det här jävla landet del 2

Idag har jag fått lära mig att jag ska bära slöja för att markera att jag är emot förtryck av kvinnor. Vi feminister ska göra det av ett skäl som stavas systerskap eftersom någon välklädd skinnskalle slagit ner en invandrarkvinna som råkade bära slöja och därför måste vi visa att det är ok med slöja för det är inte ok med rasister. Förstår ni logiken?

Förlåt.
Men jag ser ner på er människor.

Ni kvinnor med makt som plojklär er i slöja och poserar framför instagram så att eran politiska korrekthet kan lysa ikapp med solen.

Själv väntar jag fortfarande på att någon ska öppna käften och våga problematisera slöjan. Är människor så skraja för att bli kallade rasister att man inte ser skillnad på att vilja förgöra människan bakom slöjan eller att vilja förgöra objektet slöjan som ett medel för kvinnoförtryck?

Men visst, man ska vara självkritisk. Ibland kanske det vore skönt att dra på sig en slöja istället för att stå hemma i sitt eget förtryck framför spegeln och öva på att puta med läpparna och puta med brösten och smörja in låren med cellulitdödande kräm och stoppa ner magen i byxorna som vi västerländska kvinnor är så bra på. Fast vi gör det i smyg förstås för det finns inget mer provocerande för oss i landet Jämställdhet än den kvinnoförtryckande utseendefixeringen. Uppenbarligen kan inte en slöja tävla med den.