Jag är dålig på att ta ut glädje i förskott. Ibland så dålig att jag liksom inte tar ut någon glädje alls för tänk om det inte blir som det var bestämt. Som när vi äntligen sålde bilen i somras efter mycket om och men och köpte mina föräldrars gamla skrutt och jag var SÅ glad egentligen över att det blev av och att vi fick några extraslantar lägligt till semestern men jag kunde liksom inte riktigt släppa fram glädjen för någonstans kände jag att jag nog borde oroa mig för den "nya" bilen istället och om den verkligen skulle hålla för omkringkuskande hela sommaren.
Jag kan ibland undra hur man införlivar en sådan inställning till det pirr, de infriade förväntningar och de lättnader som är livets glädjeämnen. Det är ju rent bedrövligt! Sådan vill jag inte vara! Men nu är jag sån igen.
För när jag nu framåt kvällskvisten har börjat ta till mig det jag fick veta idag, det som är så roligt och som gör mig så glad och stolt och tacksam och som bara känns så naturligt och rätt, så vågar jag inte riktigt släppa det lös för tänk om jag blir besviken. Tänk om något annat kommer emellan. Det är lite synd. För om jag skulle spalta vad jag önskar mig mest av allt i livet just nu så skulle den här saken hamna på topp tre, kanske till och med topp två, så därför borde jag ju bara fira och tjoa och hjula. Men jag vågar inte riktigt. Men jag lovar att när det är färdigt och klart då ska jag hjula. God damn vad jag ska hjula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar