Det tog inte många dagar att inse det där som jag egentligen vetat hela tiden. Det är faktiskt inte barnens fel att jag är smutsig och nerklabbad och ständigt står hukad över något utspillt som ska torkas upp.
Det är mitt eget.
Första dan på jobbet hann jag både spilla ut min matlåda med ris och lyckas med bedriften att få kaffet att rinna ner på golvet (och på några viktiga papper och på en förlängningssladd) istället för i kannan där det brukar hamna när man sätter på kaffekokaren.
Idag stod jag och presenterade mig för alla nya och gamla ansikten i en tröja med fläckar från tre olika måltider. Bara för att jag är så jävla klantig.
Ibland tröttnar jag på att va klantig. Då brukar jag gapa och skrika lite över att jag är så jävla trött på det. Konstigt nog hjälper det inte.
Idag bajsade även en fågel på mig där jag gick och kände mig avslappnad och cool i solen. Som för att markera att vissa människor ska vara smutsiga bara, det går inte att göra så mycket åt. Och när jag tänker efter så skulle ju en ren miss orbison inte vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar