Idag firade Sapa 50 år med ett jippo på stan; Gratis varmkorv, Mora Träsk, minitåg, hoppborgar, tårta och typ alla invånare i Vetlanda inklusive jag själv med en dubbelvagn och två springsugna barn.
Dessvärre hade jag inte lyckats få något sällskap. Det underlättar att ha någon annan vuxen med sig när man ska köa för maten, underhålla en livlig ettåring och samtidigt låta 4-åringen göra lite aktiviteter i värmen. Och för första gången sedan vi flyttade hit kände jag tacksamhet över alla de här ytliga bekanta som man hejar på men egentligen inte känner. För då blev det inte riktigt lika jobbigt när jag stånkat med den där vagnen i trängseln för att äntligen få tre korvar och när jag efter mycket möda lyckades ta mig bort från kön tappade jag en som någon dessutom hann kliva på innan jag fick upp den från marken igen och hade för avsikt att stoppa i munnen för vadå, det var ju det enda jag hade planerat till lunch.
- Ska jag hämta en ny till dig? Ska jag hjälpa dig med vagnen?
Tack nästan främling! Bara sådär kände jag mig lite mer tillfreds med livet där alla känner alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar