onsdag 27 februari 2013

avhållsamhet eller konsten att vara människa

Jag har insett att det finns ett värde som jag håller väldigt högt, nämligen människors rätt att vara människor. Jag kom att tänka på det nu igen när jag läste ytterligare en kolumn av en avhållsamhetförespråkare, i detta fallet gällande hiv-situationen i Afrika. Jag har verkligen inget emot avhållsamhet, folk får göra som de vill med sin sexlust. Men jag ogillar kampen och tron på att detta är en bra metod att komma tillrätta med sexuella bekymmer så som smittsamma sjukdomar och oönskade graviditeter av en enda anledning: Det är att göra det så himla enkelt för sig.

Att avhållsamhet i sig leder till färre bekymmer tror jag ingen ifrågasätter, det följer liksom ett logiskt mönster. Inget nuppa, ingen risk för könssjukdom. Men avhållsamhet som metod fungerar inte av den enkla anledningen att det alltid kommer finnas människor som bryter mot den. Inte för att de är korkade eller dumma i huvet och därmed får skylla sig själva utan för att de agerar som vi människor gör ibland. Ogenomtänkt. Irrelevant. Drivna av passion, drifter eller kanske rentav av ett missbruk. Det kommer alltid att finnas människor som inte lyckas leva precis som de tänkt.

De människorna är du och jag.

Principen om människors rätt att vara människor är en väldigt viktig princip för mig, inte minst pga mitt arbete som ju till stor del går ut på att stötta människor som "gjort fel". I förhållande till sina barn, sin partner, till arbetsmarknaden eller spriten eller vad det nu kan tänkas vara. De har sina skäl. Jag ser skuldkänslor hos dessa människor liksom jag själv kan känna stor skuld för allt jag gör fel i mitt liv. Jag tänker vilken tur det är att det finns hjälp att få när vi har gjort bort oss, vår typ som alltid kommer finnas. Oavsett om det gäller sex eller relationer eller barnuppfostran eller pengar eller alkoholmissbruk.

Med avhållsamhetstaktiken får vi inte finnas. För om vi inte lyder och gör kloka val hela tiden så fungerar det inte, det säger ju sig självt. Och vad tar vi då till i kampen mot de sexualrelaterade problemen när det varken duger med samtal eller upplysning eller kondomer? Svara på det den som kan.

2 kommentarer:

Tomas sa...

Klokt i vanlig ordning, Virre. Det är de irrationella valen som gör att vi inte är robotar.

miss orbison sa...

Tack Tomas, uppskattar verkligen din kommentar!