lust

En bekant till mig citerade för ett tag sedan en läkare som talat på en föreläsning hon varit på. Han hade sagt något i stil med att man måste "bjuda till" eller "ställa upp" eller liknande i sängen vilket fick sällskapet jag då befann mig i att försöka överrösta varandra i hur osmakligt detta lät. Jag misstänker att de drog slutsatsen att det handlade om hjälplösa kvinnor som måste våldtas inom ramen för sin relation. Min tes är att det inte alls var så läkaren menade. Jag tyckte nämligen att läkaren hade rätt.

Människor verkar liksom gå runt och tro att lust är något som kommer och går helt okontrollerat utan någon som helst möjlighet att påverka den. Jag har inte så mycket lust. Nä idag vill jag inte. Nä inte idag heller. Nä inte idag heller.

Får jag säga en sak?

Du kommer inte vilja imorgon heller för det är liksom inte så det funkar. Lust är färskvara. Hur skulle de stackars nunnorna och munkarna annars klara sig år efter år om de inte gick in i något slags lustlöst tillstånd? Eller just den frågan vet jag faktiskt inte så mycket om men jag vet att man kan påverka sin lust och att lust oftast föder mer lust. Liksom alla bra erfarenheter föder lust att testa just den specifika saken igen.

I en seriös långvarig relation skulle jag till och med hävda att det är nödvändigt att åtminstone försöka "ställa upp" lite då och då bara för att få igång något som kanske är påväg in i stiltje. Med det menar jag naturligtvis inte att någon part ska ligga där och känna sig våldtagen, snarare att man kanske kan tänka sig att gå med på lite närhet, lite gos. Testa igång lusten och vem vet - det kanske blir riktigt trevligt. Om inte så är det ju bara att avbryta och fundera över vad nästa steg blir.

Jag blir faktiskt lite ledsen över alla människor som går runt och tror att de inte har någon lust kvar i sina relationer och så ska de kanske leva ihop i 30 år till. Jag tror inte det är bra. Jag tror att man måste försöka och bjuda till och jobba på så som man får göra på alla andra områden när man lever i en relation för att få det att rulla. Och får man det inte att rulla då kanske det är dags att säga tack och hej? Det är så lustigt, vi är fullkomligt matade med sex från alla håll i samhället och ska kunna säga "knulla" i vilket sammanhang som helst utan att blinka men när det kommer till våra egna intima relationer som oftast består av två ynka personer, ett du och ett jag, så är det så svårt. Då är det som att det bara ordlöst ska rulla på och hända som blixtar från klar himmel. Inget prat, inga halvhjärtade försök och absolut inget "jag ställer upp" bevare mig väl, åtminstone inte om man är tjej för då är man förtryckt.

(Och jag antar att jag borde slänga in den vanliga politiskt korrekta brasklappen "men det är ju så olika med sexlust och det är mindre vissa perioder i livet och vissa par väljer faktiskt att sluta nuppa och ingen lider av det och bla bla bla". Men då blir ju det här inlägget inte alls lika spännande).