Den här helgen har jag skött markservicen så att J kunde jobba undan lite tillsammans med sin pappa på övervåningen. Att ha markservice innebär att man plockar, tvättar, lagar mat och tar hand om barnen så att den andra i familjen kan få något gjort. Typ.
Men att ständigt ha den här uppdelningen skulle verkligen inte vara något för mig. Inte för att jag inte redan gör mest av dessa sysslor eftersom jag är föräldraledig och inte för att jag inte gillar att spendera tid med mina barn. Men jag vill vara delaktig i det där andra också. Liksom jag vill att J ska vara delaktig i det där som ju faktiskt är vardagslivet med småbarn.
Vi är väl medvetna om att det är ett ur tidssynpunkt korkat beslut. Eller som mamma lite irriterat uttryckte det:
- Måste ni göra allt tillsammans hela tiden, det tar ju sån tid?
Mamma som också varenda vecka som vi träffar henne frågar hur långt vi har kommit och varenda vecka får svaret "vi håller fortfarande på med dörrlisterna". Mamma som inte alls förstår hur det kan ta sådan tid för det har det ju aldrig gjort för dem. När något behöver fixas ordnar min pappa det på en helg eller ett par. Eftersom min mamma har konstant markservice. Vilket är ett val de har gjort i sin familj. Det vore naturligtvis enklare om J bosatte sig häruppe på övervåningen och bara fick det färdigt. Specialiserade sig på vissa saker som han på så vis kunde få ordning på snabbt.
Men. Vi vill inte.
För min övertygelse är att vi genom att hjälpas åt hjälper vår relation och inte skapar en massa svårbrytbara mönster för framtiden. Så det får ta den tid det tar.
Sorry folks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar