tisdag 10 april 2012

en påminnelse

Idag smygstartade det nya livet och jag har egentligen enbart en sak att säga:
Jag kommer försöka göra ALLT för att njuta så mycket som möjligt av det privilegium det är att få vara föräldraledig i flera månader! Och eftersom jag är som jag är kommer det att innebära visst arbete.

Vet jag att mina dagar kommer starta vid 5-6 och föranledas av en sömnlös natt då får jag bara gå och lägga mig tidigt på bekostnad av egentid.

Att skriva beklagande trötthetsstatusar på facebook hjälper inte mot trötthet, därför kommer jag försöka undvika det.

Och de där dagarna då man får avboka allt för att ingen har sovit och alla är griniga, de dagarna får man bara försöka tugga i sig och ta för vad de är, dvs. inte böla och bryta ihop och ha dåligt samvete för att jag är en dålig mamma och en tråkig improduktiv människa. (Det är jag inte).

Jag måste också försöka komma ihåg att det här inte är tiden att fokusera på sig själv - varken vad gäller utseende eller upplevelser. Min kropp är faktiskt utlånad, jag kan träna och bli snygg och röka och ta en weekend till kompisarna sen. Och framförallt - jag kan ha solglasögon och hatt nästan jämt fram till september - oktober.

Det jag är mest kluven till hur jag ska hantera är frånvaron av intellektuell stimulans. Det är inte så att de jag förhoppningsvis kommer hinna umgås med är tröga, snarare att jag kommer bli det själv. Min hjärna kommer inte ha kapacitet att fundera på särskilt avancerade saker, att få ihop någon slags dagsrutin kommer vara nog. Därför har jag redan börjat med strategier för att piffa till vardagen. Som att skriva en inspirationslista över saker (jag tror) man kan göra med två barn. Och komma med idéer gällande mat och rutiner kring det. Till exempel att redan på måndagen avsätta tid till att skala och skära grönsakerna till veckans middagar så att min son och jag faktiskt får i oss en liten morot eller blomkålsbit någon gång emellanåt, det borde vara rimligt.

Jag hör ju att denna skildring låter nattsvart. Missförstå mig inte, jag tycker inte det är nattsvart att vara föräldraledig. Men jag vet också vad jag kommer hamna i för labila trötthetskänslor och då är det bra att ha övertygelser och strategier. Så nu när jag hamnar i tvivel är det inte bara jag själv som kan påminna mig om vad jag har sagt att jag ska göra! Ungefär som att sluta röka och berätta för sin omgivning, det är ju görbra!

Inga kommentarer: