kbt

Idag har vi tränat på Emil igen.

En olycklig reklamsekvens i kombination med att jag var ute i köket och fyllde på godsaker = lämnade Theo själv framför tv:n i några minuter har gjort att vår son sedan dess haft ett förfärligt förhållande till Emils pappa.

Han blev så rädd.

Vi märker att det börjat gå ut över Pippi också eftersom hon finns på samma skiva som Emil på förskolan och eftersom vi inser att det kan komma att bli ett trist handikapp gällande allt Astrid Lindgren-relaterat om det inte går över så övar vi. Och övar. Och nu har Theo landat i att han visserligen fortfarande är otäck den där pappan men han är också lite tokig och pratar lite högt.

Men ska jag vara ärlig så tror jag att när Theo väl fått ett någorlunda sunt förhållningssätt till Emils pappa, att han iallafall kan se och höra honom utan att bli rädd, då kommer jag att skrota Emil i det här huset. För inte fasen kommer jag hålla på och förklara och försvara en sån jäkla skitpappa - som tjatar och tjajtar på sin 10-årige son om att han gjorde ett dåligt fynd på auktionen i Backhorva för att han är avundsjuk. Som slår och stänger in honom i tid och otid - bara för att hans egen stolthet fått sig en törn. Emil var entreprenör, en person med massor av idéer och drivkraft, han hade kunnat gå hur långt som helst! Om han bara sluppit be om ursäkt för vem han var och tryckas ner hela tiden. Varför ska jag lära mina barn det?

Så mycket för mig och de politiskt inkorrekta barnprogrammen!