Över tröttheten, de trånga småbarnsforumen, det dåliga samvetet och över att känna mig "tråkig" inför barnlösa vänner.
Men vet ni.
Jag kanske är gnällig, det måste man få vara ibland, men jag är verkligen inte missnöjd. För den här lille skrutten gör mig lycklig varendaste dag och att komma hem från jobbet ikväll, alldeles för sent, och mötas av i turordning: klappar på håret, näspussar, en kram, fler näspussar och till slut en puss på munnen, det är livet.
(Och att vara tvungen att gå ut och gråta en skvätt över dessa ömhetsbevis, det är graviditeten).
 |
| en glad skrutt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar