Jag får återigen känna av hur det är att leva med någon som känner mig alltför väl. När jag efter flera dagars zombielunk med halsont och rinnande näsa och glåmig blick (förlåt alla jag smittat på vägen) så tog jag idag mitt förnuft tillfånga och stannade hemma från jobbet.
Jag märker direkt hur J börjar prata om hur skönt jag ska ha det hemma nu, att nu kan jag ju titta på film! Han börjar namedroppa böcker och säger att nu kan jag ju börja läsa "Kråkflickan". Innan han går säger han:
- Ta det nu lugnt idag. Du behöver inte göra någonting. Hör du det? Gör ingenting!
För han visste ju att jag i mitt huvud redan börjat planera för det jag kan passa på att göra nu när jag ändå är hemma, jag kanske skulle skriva veckans middagslista? Undrar om jag ska börja med julklappslistan? Orkar jag plugga? Undrar om det finns någon tvättid, det är ju inget jobbigt att lägga i en maskin tvätt.
Men jag har faktiskt tagit till mig av min kloke sambos ord. Jag har inte gjort ett skvatt, sov till 12 och nu är klockan 14 och jag har varken kläder på mig eller slagit på min jobbtelefon. Och nu tror jag att jag ska ta mig an tv:n för ärligt talat. Jag orkar inget mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar